EMELIE

Vi har varit på Torp och handlat massvis med god mat tills imorgon. Vi har redan bakat ihop efterrätten, typ cheesecake med dajm i. Josefine har så mycket härliga idéer, hon löser allt inom bakverk på ett ögonblick. Jag står handfallen brevid. Vi skulle vispa vaniljvisp riktigt fluffig, krossa degestive och hacka daim. Jag fick hacka daimen och hjälpa till och vispa lite. Jag var inne på toaletten och smörjde in mig med brutalt mycket BUS. När jag var klar sa jag till henne att det var hennes tur, jag kunde göra resten. Hon såg lite smått förskräckt på mig, tvekade lite. Tyckte säkert att det var lite jobbigt att behöva säga det rakt ut; att hon inte vågade lämna över resten av jobbet med hennes underverk till mig. Hon sa att hon visst kunde vara kvar och göra färdigt jobbet med kakan, hälla i daimen i vaniljvispen och sedan ner i formen alltså. Jag kunde inte låta bli att skratta lite, men jag förstår henne, jag hade inte heller vågat lämna över de där till mig själv. Vad som helst hade ju kunnat hända? ;) När kakan var klar skulle den in i frysen som ligger på nedervåningen, "inte en möjlighet att jag bär ner den där!" utbrast jag. Jag såg framför mig hur jag snubblade ner för trappan och tappar kakan. Haha, den blicken jag skulle fått av lilla frugan isåfall hade antagligen gjort att jag inte hade fått uppleva 2011. Hon fick bära ner den helt enkelt. Väl nere ropar hon (åh, vad jag hade velat skriva här att hon tappade den själv, men så är naturligtvis inte så fallet) på Svante. Han har en tendens att inte stänga skåpsluckor efter sig och inatt när vi var mer eller mindre onyktra hade Svante varit i frysen, frysen har som de flesta är medvetna om en "skåpslucka" och sådana är inte gjorda för att stängas. ;) Resten kan ni räkna ut själv.
Hur som, kakan är nu i frysen och Josefine smörjer in sig just nu. Allt lugnt skulle man kunna säga. Vi har det så otroligt bra här ute, jag vill aldrig åka hem. Och imorgon ska vi fira det bästa nyåret ever!
Nu blir det Oc-race. Puss på er!