EMELIE

Jag tänkte skriva en lång historia idag igen, men jag håller igen och pallar inte vräka ur mig mer.

Dagen hittills har varit mysig. Jag har ätit lunch med Pärre och nu sitter jag på tåget ner mot Stenungsund och biblioteket där, ska låna ett par böcker och sedan sätta mig och skriva klart min uppgift. Sen blir det mys med Anki hela kvällen. <3

Jag var hemma hos Pärre en liten stund ikväll. Min vän som var här tidigare åkte hem och jag blev ensam kvar. Andades ut lite, jag har ett behov av att vara själv då och då, och trivs väldigt bra med det. Självvald ensamhet är det allra bästa som finns!

Iallafall, egentligen skulle jag sovit hos Pärre, men vid tio bestämde jag mig för att gå hem iallafall. Gick genom stan med musik i öronen. Jag har en lista på Spotify där jag har samlat svensk musik, älskar svenskt över huvudtaget, film, musik, böcker whatever. Allt är bättre svenskt, det ger en chans att verkligen fundera över texterna och förstå och sätta sig in i. Det kan ju bero på att jag suger röv på engelska, inte för att jag egentligen har svårt för det, utan för att jag är bekväm och typ valt att inte lära mig bättre. Sedan så känns allt svenskt mycket allvarligare också - i love you och jag älskar dig kan inte jämföras, så mycket vackrare och seriösare låter "jag älskar dig".
Så, i min Spotify-svensk-lista finns alla härliga låtar som jag älskar. Det mesta är lugna, vackra låtar; Kent, Melissa Horn, Lars Winnerbäck och Veronica Maggio. Jag känner igen mig i varenda låt, ältar texterna fram och tillbaka. Låter sångerna välja hur jag ska göra; ska jag stanna eller gå, chansa och vara beredd att förlora och eventuellt behöva gråta en flod igen. Och gå upp ytterligare åttioelva kilo till. Eller ska jag strunta i alltihop och gå vidare. Låten som spelas får välja åt mig.

Jag bestämde mig för att den sista låten som spelades när jag går in genom min port ska avgöra hur jag ska göra. Jag hade gått runt i halva stan i en och en halv timma då. Gata upp och gata ner, fram och tillbaka mellan husen. Över den upplysta bron som går över ån som rinner genom hela stan. Stannade där lite och lät tårarna rinna och kände mig som om jag var med i en film för några sekunder. Sen spelades en mer glad låt och då slutade tårarna rinna och jag ökade tempot och powerwalkade lite istället och allt var på topp och jag var lycklig. Så påverkad blev jag av musiken som spelades. Haha.

Nu när ni ändå läst min milslånga text vill ni säkert veta vilken låt som spelades då jag gick in genom porten? Låten som bestämde mitt öde, som fick välja hur jag ska göra i mitt nuvarande kärleksproblem.
Melissa Horns "Jag kan inte skilja på". Score. Perfekt, den bestämmer ju exakt hur man ska göra. ;)

För er stackare som inte vet hur texten går så går refrängen såhär:
"Jag kan inte skilja på om jag vill vinna dig
jag kan inte skilja på om jag vill va med dig
jag kan inte skilja på om jag vill bli av med dig
jag kan inte skilja på om jag vill skada dig
men du om nån borde förstå
att man inte gör såhär mot mig"

Så, ni förstår att den inte gav mig supermycket vägledande precis. Haha. Men faktiskt (inte för att du läser, men ändå) DU om nån borde förstå att man inte gör såhär mot mig.
Nu ska jag sova, imorgon väntar en lång dag av plugg.
Puss

Lätt! Jag har lätt för att bli förälskad och älskar att vara det.
Så här får du mig att falla:

1. Var charmig! Utseende har nog aldrig varit det viktigaste för mig, men charmen - du ska kunna charma mig; småflirta och se glad ut.
2. Intresse. Vi måste kunna prata med varandra. Lyssna och diskutera med mig.
3. Humor! Gärna min humor, haha. Men även om du inte har samma humor måste du, om inte gilla min humor, inte dissa den.
4. Var lite småkaxig. Retas lite.
5. Jag måste vara den enda. Även om det bara gäller för en kväll, så måste jag vara hon med stort H, för kvällen. Flirtar du med någon annan går du fetbort direkt.

Jag har verkligen vart upptagen i helgen, inte varit ensam i en minut ens.
Det är så knasigt alltihopa. Ni skulle bara veta. Men än går ingenting att berätta.

Idag ska jag iallafall bara mysa med en vän, ska gå igenom lite plugg också förhoppningsvis och se till att jag ligger i fas inför seminariet på torsdag.
Och imorgon åker jag ner till Stenungsund igen! Waaaaoooopa! Hurra! Mina tjejer, tusen år sedan jag såg dem typ! (Nästan två veckor sedan!!) Och så ska jag se till att få komma hem till Mammi lite, fina, underbara Mammi. <3

Och så kommer du in i mitt liv igen. Som jag kämpat för att glömma. Fast det har ju gått sådär. Varje dag, jag lovar VARJE dag, har du korsat mina tankar. Och nu trodde jag det var över.

Tänk att ett samtal mitt i natten, ett litet "jag saknar dig", ett "jag tycker fortfarande om dig", och ett "jag vill träffa dig igen" kan vända hela världen så uppochner. Är det värt att ge sig in i igen?

Well, fuck it, jag har väl aldrig varit den som inte vågat chansa? ;)

Jag har precis tittat på Rosa bandet galan. Och skänkt ett par hundra. Om jag, som fattig student, har råd så borde alla andra ha det också!

Detta är så otroligt viktigt för mig. Jag känner kvinnor som jag har en nära relation till som har haft bröstcancer och när jag gick i trean på gymnasiet opererade jag bort en mindre knöl vid mitt vänstra bröst. Det var inte cancer, som tur var, men det var tester och många sömnlösa nätter innan man väl visste det.
Därför tycker jag att det är så himla viktigt att man faktiskt skänker pengar till detta. Även en hundring eller två kan göra skillnad, som man så fint säger!

Jag har självklart en sån här pin på min jacka:

Jag vet. Jag är totalt urusel på att banta. Helt kass faktiskt.
Men när man bara ligger hemma en hel dag så har man inte så mycket roligare saker för sig än att äta.
Så det har jag gjort idag. Tusan.

Dessutom bakade jag bröd idag. Och åt två mackor. Precis det jag inte skulle äta, men jag hade ingen mat hemma, men massa pålägg och så... Ja. Gick de som det gick.

Dessutom vägde jag mig förut. 70.0 stod det på vågen. Jag skrek och hoppade av den. Jag har inte vägt mig på typ en månad eller mer, men tre kilo upp - nää tack, så kul ska vi inte ha.
Så jag slängde av mig alla kläder (min OnePiece med andra ord) och hoppade upp på vågen igen: 68.7
Ok. Två kilo upp "bara".

Imorgon ska jag sluta äta/fettsuga mig/bara nöja mig med mig själv och ge upp.
Jag har inte bestämt mig än.

Jag har två jobbiga problem idag:
1. Jag hade lovat mig själv att gå ut och springa. Det kommer jag helt klart inte göra idag när jag mår såhär.
2. Jag har sett på Titanic sedan klockan åtta imorse. Tre gånger alltså. Jag orkar inte gå upp och byta film och det kan jag se som ett problem. Helt klart ett problem.

Lösningar på mina problem:
1. Släppa att gå ut och springa, är man sjuk så är man och det blir inte bättre för att man tar ut sig när man är sjuk. Bättre att börja när jag är frisk igen istället.
2. Ta tag i mig själv och gå upp och byt film!! Det allra bästa hade dessutom varit att flytta in dvdn och tvspelet så jag hade kunnat ligga i sängen och se på film/spela...

Hatar att det är så synd om mig idag. Speciellt när jag snackade med en Tobias och han sa att tentan va rätt lätt - jag kanske hade kunnat klara den!! :( Jaja, nu är det kört! Ingen idé att älta...

Hoppas ni tycker synd om mig också, när jag bara ligger här i min OnePiece, blek och frusen...

Flera gånger under natten vaknade jag upp med feber, ni vet sådär att man riktigt dränker täcket och sängen. Så himla äckligt.
Nu på morgonen tog jag tempen och jag har 38,8 grader. Stört! Min hals har också svullnat igen.

På ett sätt är jag skitglad, orka lägga energi på att stiga upp för att kugga en tenta. Jag hade nästan till hundra procent kuggat den, men samtidigt känns de kasst att inte ens kunna ge den ett försök. Oftast har jag ju faktiskt klarat mina tentor, trots att jag verkligen inte trott att jag ska göra det.

Men nu har jag ändå inget val, för mig som har en normaltemp på under 36 är nästan 39 skitmycket. :(
Så idag kommer jag nog mest sova bort dagen. Puss

Minns ni att jag för ett tag sedan skrev om ett amerikans program som "lär upp" de värsta pojkvännerna?
Nu har den svenska versionen kommit och det suger lika hårt som den amerikanska versionen.

Hur kan man som flickvän anmäla sin kille till ett sånt program? Hur kan man stå ut med att inför hela svenska befolkningen visa upp att man har en kass pojkvän som är otrogen, ljuger, är elak och oförstående? Och att man ger honom en chans till - i tv! Herregud!
Jag tycker synd om brudarna.

Hoppas dom dumpar sina pojkvänner så fort dom kommer hem...

Idag har jag haft ätardag. Jag har ätit konstant hela dagen. Först en macka på skolan, sedan lunch två timmar senare. Sedan en macka på fikan med Mjölby ett par timmar efter det. Sedan tog jag bussen hem och då lagade jag mat; kycklingbaguette med världens godaste sallad och stekt svamp till.
Okej, det låter väl inte så mycket, men detta är under sex-sju timmar! Sinnes ju!

Och nu ligger det till så här - jag är fet. Inte så där gulligull-mullig utan här snackar vi fetma typ. Mjölby håller med så kom inte med något tjafs om att det inte är sant.
Iallafall, just därför vräker jag i mig idag, från och med imorgon snackar vi diet. Jag håller på och googlar vilken som är bäst, men jag tvekar på att jag har tillräckligt med motivation för att lyckas. Jag vet ju såklart att det är bäst att börja motionera, så det har jag tänkt. Promenad och lite övningar hemma varje dag. Det får räcka.
Sen kommer vi till maten: äta lite, lite, lite. Inga chips, inget bröd, ingen läsk. Inget fett. Ingenting gott alltså.

Men de funkar inte såhär, jag trivs inte. Jag måste fixa de här nu. Man duger som man är, absolut, men trivs man inte så gör man inte.
Nu tänker jag bli smal.
Smal, smal, smal.

Seriöst, jag ligger och asgarvar och håller på att dö av skratt.

http://blogg.aftonbladet.se/schulman/2011/10/har-ni-ocksa-hort-fel-nangang#comments

Alex skriver om folk som hört fel på sånger och sjungt fel i flera år. Läs kommentarerna - jag skrattar så jag gråter av alla felsägningar.

Brukar ni höra fel? Snälla, säg att ni gör det! Så himla kul!

.

.

Och så med en söt inkräktare på bilden. ;)

.

Jag sitter i sängen och försöker komma på allt jag ska ha med mig tills när jag åker senare idag:

- Sovsäck. (check)
- Badkläder. (check)
- Kudde. (check)
- Smink. (eh, ja, som att jag ens skulle kunna glömma det...? Eh, neeei!)
- Underkläder. (check)
- Mössa, halsduk, vantar, dubbla jackor, raggsockar, en halsduk till, fler mössor... Det är 2fuckingminus i Skövde! (check)

Har jag glömt något nu? Det känns så men jag kommer inte på vad. Pengar och liknande slinker naturligtvis med så de behöver ni inte påminna mig om.
Puss

Nu ska jag erkänna något för er. Det tar emot lite, jag vet att flera kommer se mig som en dålig människa. Men nu är det såhär:

- Jag har tre gånger sedan i maj raderat min telefon. Alltså allt som finns på den; telefonnummer, bilder, kalender - rubbet. Utan att säkerhetskopiera. Varje gång. Så igår var alltså tredje gången och jag ber er att skicka era telefonnummer till mig så att jag kan fortsätta stalka er.

- Jag solade solarium igår. Det är tredje gången på typ tio dagar. Dumt, men vad gör man inte för att undvika att blända folk på lördag... ;)

- Jag kollade på Titanic igårkväll igen, verkar som om den kan bli min nya "Love Actually". I slutet av filmen när Titanic sjunker så faller en kille och slår huvudet i propellern. När filmen kom ut så sa min kompis Kamilla att han dog på riktigt och att dom hade med scenen för att hedra hans minne och för att han inte skulle ha dött "i onödan". Jag har sedan dess spridit ut detta till folk jag känner och tänker på det varje gång jag ser filmen. Kan detta stämma? Är det liksom lagligt att ha med en scen där någon faktiskt dör? Jag är seriös och undrar om någon annan hört talas om detta eller om de bara va något vi småflickor bara hetsade varandra till att tro....?

Så, confessions time över - hatar ni mig nu? Näää, u will love me long time. It's good to be me. <3


Och för er som inte löööves me:

Anna Hibbs fantastiska bilder som hon lägger upp då och då. Jag älskar dem. Försöker själv googla och hitta härliga bilder, men de funkar nästa aldrig.. Så, jag snor av andra. Här är några ac mina favoritbilder hon lagt upp de senaste...
Puss!

Har ni sett den här reklamen? Så himla charmig och tragisk på något sätt. Jag får lite ont i hjärtat av den. Läste om tanten som är med på bilden, hon blev dumpad så hon började stå staty, jag minns inte hur många timmar om dagen, men de va iallafall varje dag!

Så, den 12e november firar vi alltså alla krossade hjärtans dag! Naaajs!

...i just wanna stay in my bed.

Och det är just här jag befinner mig just nu. I en helt underbar sovmorgon! Jag tror jag ska somna om en lite stund till innan jag sticker upp till skolan för att plugga resten av dagen.

Aawww. Stackare, nu tror ni att ni ska få läsa the psykbrytsinlägg number one liksom, med tanke på rubriken. Men nope. Så kul ska vi inte ha idag. Tvärtom, jag mår riktigt bra faktiskt. Livet rullar på, så att säga. Mitt största problem just nu (förutom att jag inte har rakat benen sen i lördags eller nått och de river upp varandra nu när jag ligger här i sängen) är att jag tittar på Titanic.
Så här går mina tankar angående filmen:

- Jag hoppas alltid, varenda gång jag ser filmen, att utkiksmännen ska se isberget tidigare. Varför ska dom titta ner på när Rose och Jack hånglar liksom?
- Varför har dom inga kikare?! "Dom har varit borta sen xxx" säger dom i filmen. Var det så? Borde inte ett så stort fartyg vara överfullt med kikare?
- Varje gång när Titanic repat upp sidan mot isberget hoppas jag på att kaptenen ska gå igenom allt och komma fram till att det inte är någon fara. Inga läckor, ingen undergång på g. "Det är lugnt, vi behöver lacka om henne när vi kommer fram, hade de inte vart kul att välja en lite mer gräddvit färg då förresten?" ska han säga till sina kollegor och filmen får en mycket behagligare vändning. Det hade varit intressant att få se hur länge de skulle hålla mellan Rose och Jack när dom kommer fram, tycker jag. Jag tror inte de hade funkat, man kan ju säga att dom har sex på typ första (andra?) dejten och de är sällan förhållandet funkar då. Men nu kommer jag aldrig få reda på om de hade funkat, tack vare de där förbannade isberget och de värdelösa perversa utkikarna som struntade i att ta med kikare.
Tack, verkligen!

Jag har haft myskväll med Pärre, vi har det då och då och nästan alltid på söndagar. Det är alltid lika trevligt, jag lagar middag medan han fixar filmer och dukar. Typ så.
Sedan äter vi framför hans projektor-duk. Om vi inte äter vid köksbordet då, det händer också. Äh, skit samma, de är ju inte superintressant.

Ikväll var filmvalet mitt och jag älskar ju svenska kriminalare så vi har sett fyra Irene Huss filmer och nu avslutar jag med Beck. Ja, jag avslutar. Själv. Pärre sover sen länge. Såklart, han somnar alltid tidigt, typ elva eller nått. Senast.

Förresten är det helt sjukt vad Gunvald är underbart vacker. Så het att man får lätt ont i magen. Mikael Persbrandt är verkligen sååå fantastisk. Speciellt i de senare filmerna när han verkligen ser lite gubb-sexig ut. Mums. Hehe.
Hoppas jag drömmer om honom inatt... ;)

...Och då kommer det antagligen nya problem.

Men idag är det tufft. Det är bara en vecka, men de har gått så långsamt och hänt så mycket att det känns som mer.

Ikväll önskar jag mest av allt att jag hade Mjölby kvar. Han var min bästa vän och den bästa psykologen jag någonsin haft. Han stod ut med mig och dömde mig nästan aldrig när jag talade ut, ältade eller grät. Han hade alltid rätt och visste alltid vad jag borde göra i alla situationer.
Det är sjukt jobbigt att mitt i all sorg över att inte längre ha någon att skeda med på nätterna, inse att man återigen har förlorat en av sina bästa vänner.

Godmorgon.

Idag har mina aggro-problem lagt sig något, även om jag fortfarande står fast vid allt jag skrivit...
Jag har vart vaken ett par timmar nu och har legat och pluggat och ska precis ta och hoppa in i duschen.
Sedan blir det frukost och mera plugg innan jag sticker iväg till Trollis för att jobba på kåren ikväll. Skoj skoj.

Hej hopp!

Jag är så vansinnigt förbannad så ni kan inte ana. Jag är så arg att jag bara vill smälla av. Eller smälla till någon på käften. H E R R E G U D ! ! ! !

Så här är det: ALLA KILLAR PÅ JORDEN ÄR SVIN!
Det finns inga bra killar, kommer aldrig att finnas och har antagligen inte funnits heller. Bara så ni vet.
För en gångs skull handlar den här bloggen inte om mig, utan om en av mina bästa finaste vänner, finns ingen anledning till att skriva ut vem.
Men DU ska veta, att om jag någonsin ser dig igen så ska jag rycka ut tungan på dig, så att du aldrig kan ljuga för min vän igen.

Sen så ska man inte dra alla över en kam, nej det är sant. Men om vi ska gå ett år tillbaka här då - vi har först killen som började ragga medan han bodde med sin sambo. Sedan har vi killen som blev en av mina bästa vänner, som visste vad jag kände och ändå fortsatte. Sedan hade vi han som blev pojkvän, som aldrig gav någonting av sig själv, som aldrig sa vad han tyckte och tänkte och hellre ville vara hemma med familjen på helgerna för att dom sågs för sällan. Ps. Han bodde hemma. Så kan man också göra slut...?
Sedan hade vi han, han som jag fortfarande tycker är världens bästa och som mitt hjärta slår så hårt för att jag hade gjort nästan vad som helst för att det skulle bli någonting på riktigt. Men även han är ett svin som utnyttjar och leker med folks känslor.

Så är det med det. Och visst, alla dom här killarna har hänt mig - kanske det är jag som är för kämpig, för klängig, för på, för kär eller whatever. Men när det händer mina vänner då, dom som är motsatsen till mig? Dom som inte visar sin psykbrytssida och dom som bara ger och ger och inte kräver någonting tillbaka, när dom också blir lekta med... Kan man inte få dra alla killar över en kam då?

Jag tycker att man får det.

Jag har haft en riktig toppendag idag, så himla skönt med sånna när man verkligen trodde att dagen skulle bli skit.

Vid ett-tiden hade jag pluggat "klart" och tog tag i min städning, jösses, så hemskt det var! Jag tog bilder på före och efter och ni kommer väl typ inte tro att de är samma lägenhet om jag skulle visa bilderna... ;) Haha! (Men nu funkar ju inte skit-blogg.se-appen ändå så här blir det inga bilder visade ändå så...)

Vid fyra stack jag och Pärre ut till Torp, handlade mat för många hundra och brände nån hundring på systemet också. Sedan kom Sara hit och vi hade en myskväll med middag, vin och Risk. Sara är ju slav så naturligtvis så förlorade hon, hehe. Nää, men även om hon inte vart slav så hade hon förlorat faktiskt, så dåligt spelade hon... Och sååå mycket gick jag och Pärre ihop i en pakt (som han sedan bröt, men vi kom överens om att vi delade 1:a platsen sen ändå).

Jaja, det var min dag. Imorgon blir det nog skola, får se lite på det, jag känner att jag får in så himla mycket mer när jag bara sitter hemma och läser. Jag tror jag kommit fram till att jag lär mig bäst på de sättet faktiskt... Men plugg hela dagen imorgon iallafall.
Nu ska vi sova här, Sara sover nog redan hör jag. ;) Godnatt godnatt!

Jag vaknade upp med värkande ögon idag. Igår hade jag psykbrytskväll. På riktigt, inte så där lite fjuttigt utan igår handlade det om att skrika ut all sorg och smärta. Typ.

Det var länge sedan det var så här illa faktiskt, jag har levt på hopp och drömmar i två-tre månader och bara väntat. Och igår brast det och tog slut på riktigt. Han besvärade sig åtminstone med att komma hit och dumpa mig. Snällt. Verkligen. Tack fina underbara Andreas för att du kunde komma hit och stå i mörkret och inte kunde möta min blick, medan du sa att du inte ville ses mer.
(Och att han tog upp det på grund utav att Anki fick ringa honom och berätta hur det låg till ((när han egentligen vetat flera veckor)) behövs egentligen inte nämnas. Men jag är så förbannad just nu, så jag kan inte låta bli.)

Varför blir det så här egentligen? Jag tror att jag ska kunna förändra någon. Det är klart jag inte kan! Varför skulle jag kunna det?
Ingen kan det. Så varför ska vi gå på fel personer? Varför faller man för fel? Varför är det så mycket intressantare med någon som är lite svår och inte vill ha en?
Varför ska man göra det så himla komplicerat för sig?

Jag skulle egentligen vilja skriva en jättelång text just nu och få ut allting. Men jag ser inte vad jag skriver när tårarna är i vägen.

Jag har rensat vänner på Facebook den här morgonen. Det är otroligt hur mycket "vänner" som har tillgång till ens privatliv. Att det liksom ska vara någon slags status att ha många vänner. Om man inte har FÖR många då!
När jag kollar in någons facebook och ser att han eller hon "bara" har 150, 200, 300 vänner. Jag funderar på vad det är för fel på personen, varför har den inte fler vänner? Är han eller hon otrevlig?!

Men kommer man upp i för många vänner blir det likadant. 1000 vänner?! Herregud, är det är en stalker man har att göra med?!

Nu har jag iallafall raderat en hel del. Folk som jag inte längre känner, folk som det gör ont i hjärtat att bli påmind om, folk som jag bara träffat en gång eller två och inte har någon som helst kontakt med.
Det känns knas ändå. Och nu blir jag en av dem man ser ner på, en av dem med "få" vänner.
Men jag har iallafall människor som jag bryr mig om där.

Herregud, jag har föreläsning just nu. Ögonen går i kors. Somnade sent inatt, för jag kunde inte sova på Pärres obekväma soffa. :(

Fick precis en uppgift nu under föreläsningen, "åh, spännande", kände jag och kände hur jag piggnade till. Och så blir frågan:
"Du ansvarar för en smörgåsavdelning, du beställer från en leverantör och får leverans varje morgon. Hur bestämmer du hur mycket du ska beställa varje dag?"
Hmm, föreläsaren vill ha en diskussion. Okej?! Lycka till!
Döda mig?! Är det här högskolan!? Jag hade kunnat svara på den frågan när jag gick på högstadiet.

Tröttsamt.

Tjooohooo babes!

Jag har prioriterat bort er rätt fett idag. Liksom inte brytt mig om tha blogg at all, så att säga... Men, jag har haft en rätt mysig dag, så det är liksom okej då. Åkte ju ner till Stenungsund igår, var med tjejerna och fikade och sådär och sedan åkte jag ut till Höviksnäs och har varit där hela, hela, hela dagen. Sett på film, myst, sovit och gosat i ett dygn och jag har mått toppen.

Så nu på kvällen har jag vart med Pärre, vi lagade mat och sen däckade han i soffan. Jag väckte honom, puttade in honom i sängen och kröp ner ute i hans soffa igen. Så nu ligger jag här och tittar på Hur många lingon finns det i skogen, igen. Hehe. Så himla underbar film!

Jag är i Stenungsund och naturligtvis är vi på BK. Brudarna vill inte visa sig (McDonaldsnördar - känner sig otrogna), men vi är här iallafall!
Puss!

Imorse testade jag ett tips som jag såg på Kissies blogg. Ehm, ja, jag lite pinsam. ;)
Men - det ligger uppe en video där som visar hur man får längre och tätare fransar genom att borsta fransarna med insidan av en sån där sminkbortagningpad/bomull. Borsta med en ny tandborste på bomullen och dra sedan över fransarna. Lägg på mascara och på med mer bomull och mascara igen. Och så varvar man så till man känner att man är uppe på rätt nivå.. ;)

Mina fransar blev faktiskt väldigt fina av det och jag har mycket mindre mascara idag än vad jag brukar ha!!