EMELIE

Jag. Det här är mitt favoritämne.
Vi gör det i punktformat va? Kul.

Jag är tjugoett år gammal, tjugotvå om en vecka. Men har sagt att jag är tjugotvå i flera månader så när folk frågar mig vad jag fyller på söndag, svarar jag ibland tjugotre.
Jag lyssnar på väldigt mycket musik. Olika typer av musik. Ni ska se min Spotify! Allt ifrån Oscar Linnros och Kent till Lil Wayne och Eminem. Och Carola. Och Britney. All musik gör mig lycklig. Förutom hårdrock. Det är ganska vidrigt. Som hungriga hundar som skriker i en mickrofon. Totalt onödigt.
Jag pluggar ledarskap inom detaljhandeln sedan fyra månader tillbaka. Tentorna går sådär.
Jag har under alla år varit otroligt kär i kärleken. Varit kär i det mesta sedan jag var en åtta-nio år. Men nu börjar jag växa till mig. Nej, det var inte riktigt sant. Men jag blir alltid sårad av kärlek så jag har börjat tröttna. Och se saker mer realistiskt. Och bittert.
Jag drömmer om att bli ekonomiskt oberoende. Det kommer aldrig att hända. Inte för att jag har problem med att jobba, det älskar jag. Att jobba och tjäna pengar. Vara delaktig och kämpa hårt. Det älskar jag. Det är det där med sparandet jag inte klarar.
Jag läser ungefär 25 bloggar varje dag. Följer dessa slaviskt. Och tycker att alla uppdaterar alla för sällan. Men det är inte jag som inte har något liv. Jag har bara prioriterat bort det lite ibland.
Jag har komplex för min mage, mina lår, min näsa och mina överarmar. Men jag hatar träning och skulle aldrig komma på tanken att banta. Jag tycker om mat alldeles för mycket och min diciplin är lika bra som mittt sätt att spara. Obefintlig.
Jag älskar att skriva. Jag har skrivit dagbok så länge jag kan minnas. Nu har jag gått över till blogg då. Och dagboken har försvunnit. Så detta är dagboken alltså, det är därför jag är lite väl personlig här ibland.
Jag är otroligt rädd för hundar, mörker, övernaturliga saker, mördare och spindlar.
Jag har sett max tre skräckfilmer i mitt liv. Och jag har aldrig sett en porrfilm.
Jag har grymt bra självkänsla. Fast folk tror att jag har dålig. Men sanningen är den att jag tycker att jag är grym. Jag bryr mig naturligtvis om vad folk tycker och tänker, det gör nog de allra flesta. Men i slutändan så tycker jag alltid att de personer som sårar mig är de som förlorar på att vänskapen/förhållandet tar slut. Jag är, mot de människor jag verkligen älskar, en fantastisk människa. Mot resten av världen är jag lite värre, men jag skulle aldrig såra någon jag verkligen älskar. Igen. För det har hänt.
Jag har fått en förälskelse i ICA reklamerna idag. Har aldrig fattat det roliga med dom tidigare.
Jag är min bloggs främsta läsare. Jag läser alla inlägg jag skriver flera gånger. Jag tycker dom är bra. För jag förstår min humor bäst.
Jag har haft mobilräkningar som överstigit tusentals kronor i månaden flera gånger.
Jag har flera svaga sidor, en av dem är att jag kan vara ganska egoistisk och självupptagen. En annan är att jag har svårt att hålla hemligheter. Men det vet oftast mina vänner och berättar därför inte dom allra hemligaste hemligheterna för mig. Så får jag reda på dem senare och blir arg för att jag inget fick veta. Trots att jag säger till vännerna att inte berätta saker för mig som dom inte vill ska komma ut till någon. En tredje dålig sida är att jag blir ganska lätt arg och har ganska svårt att kontrollera mitt humör. Och så gråter jag när jag blir arg. Och det gör mig ännu argare. Och då gråter jag ännu mer. Och så är karusellen igång.
Jag har fler bra sidor än dåliga sidor. Men skulle jag börja räkna upp dem kommer jag få hålla på hela natten. Haha. Min humor är en av min starka sidor.
Jag har min mamma, Blondinbella och Katrin Z som mina förebilder i livet. Blondinbella för hennes kreaktivitet och målmedvetenhet, Katrin för att hon är så grymt kaxig och inte låter någon trycka ner henne och min mamma för att hon är den snällaste människan i hela världen. Jag skulle vilja vara en blandning av dessa tre. Och sånt här får man inte skriva, men jag tror att jag är det.
Jag skulle mer än gärna fortsätta skriva massvis med punkter till, det här är ju trots allt enda chansen jag kommer att få att skriva om mig själv utan att någon kan säga "du skriver bara om dig själv..." men jag är så himla trött nu. Och ska upp om fem timmar. Mindre än så. Fuck. Jag måste sova.

Nästa inlägg imorgon. Wohooo! Detta är nästan som en julkalender! Yeeees!
Godnatt med er!

Titta vad jag hittade för roligt! På bloggkommentatorernas blogg fanns den här listan och den går ut på att vi skriver ett inlägg om dagen. Under en hel månads tid. Först tänkte jag börja på onsdag. Det är ju den förste december då och jaa, det skulle passa bra tänkte jag. Men jag kan verkligen inte hålla mig! Sånt här är nästan det roligaste jag vet. Haha!

Här har vi kategorierna!

Dag 01 – Om mig

Dag 02 – Min första kärlek

Dag 03 – Mina föräldrar

Dag 04 – Det här åt jag i dag

Dag 05 – Vad är kärlek?

Dag 06 – Min dag

Dag 07 – Min bästa vän

Dag 08 – Ett ögonblick

Dag 09 – Min tro

Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag

Dag 11 – Mina syskon

Dag 12 – I min handväska

Dag 13 – Den här veckan

Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?

Dag 15 – Mina drömmar

Dag 16 – Min första kyss

Dag 17 – Mitt favoritminne

Dag 18 – Min favoritfödelsedag

Dag 19 – Detta ångrar jag

Dag 20 – Den här månaden

Dag 21 – Ett annat ögonblick

Dag 22 – Det här upprör mig

Dag 23 – Det här får mig att må bättre

Dag 24 – Det här får mig att gråta

Dag 25 – En första

Dag 26 – Mina rädslor

Dag 27 – Min favoritplats

Dag 28 – Det här saknar jag

Dag 29 – Mina ambitioner

Dag 30 – Ett sista ögonblick

Jag är redan hemma. Det blev en kort, men otroligt bra, kväll. Vi har kollat på två och en halv Wallander film, käkat upp alla chipsen fastän att jag verkligen inte skulle äta... På måndag och tisdag ska jag och Josefine nämligen vara i Göteborg och stå modeller för Josefines kompis som är frisör. :) Trodde bara vi skulle bli fixade i håret, men tydligen så ska vi bli sminkade och fotograferas i underkläder. Haha!
Hoppas dom är duktiga på photoshop!! ;)

Näää, läggdax för mig nu. Imorgon ska jag ner till älskade Anki och Stenungsund! Guud, vad kul det ska bli! :)
Godnatt med er!

God morgon!

Jag missade min föreläsning idag, men jag var så grymt trött så jag kom inte upp ur sängen. Jättedumt egentligen, men jag somnade supersent (tidigt imorse typ...) och måste stängt av klockan i sömnen. Jag har skitsvårt att sova när det är fullmåne, har ni också det??

Nu har jag iallafall varit vaken en liten stund och har hunnit leta upp en klänning och ett par skor att ha på mig på julfesten (och förhoppningsvis kan jag ha den även på nyår... När man är fattig student får man faktiskt återanvända klänningar har jag hört...)

 

Snyggt va? Skorna är hur coola som helst, tycker jag, 13 cm höga. Vi får väl se hur spännande det blir att vingla fram i dom... Men förr sprang jag ju runt i klackisar varenda helg och en hel del vardagar också, så egentligen borde  det inte bli några problem.. Jag köpte en storlek större också, så jag kan ha extra strumpor i och kanske några sånna där bra geleinlägg som gör skorna bekvämare. :)

Jag ska åka hem till Pärre snart. Är på otroligt deppigt humör, kollar på The Hills  och får sjuka komplex och känner mig totalt värdelös. Precis så som jag inte borde känna.
Jag vet att jag är bra. Jag vet bara att vissa andra är bättre. Det är det som är så jobbigt.
Nu drar jag hem till Pärre med Josefine, vi ska äta tacos och bli jättefeta.

Samtal mellan mig och Pärre:

Pärre: Halleli hallelå!
Jag: Hej du! Vad gör du?
Pärre: Jag är i skolan, vad gör du då?
Jag: Jag bloggar lite..
Pärre: (i falsett) PLUGGAR!?!?
Jag: Nej! BLOGGAR!
Pärre: Puuuh, jag trodde du var sjuk eller något? Jag höll ju på att få en hjärtattack!!




Slutsats:
Jag har läst på högskolan i snart ett halvår nu, kanske dags att börja ta tag i studierna.
Vi bestämmer måndag va?? Nu är det ju ändå helg..... ;)

Häromdagen hade jag en diskusion med en vän. Jag och den här vännen är rätt lika, vi har ganska mycket åsikter bägge två - tyvärr går dessa åsikter oftast åt olika håll och detta har lett till galet många små bråk som brukar lösa sig efter någon dag eller två, men under bråkets gång kommer många hårda ord, "tycka-synd-om-sig-själv-meningar" och klickande i telefonen istället för att prata ut. Men, hittills har det alltid löst sig och det tror jag att det kommer att göra i fortsättningen också. :)

Till det roliga, i tisdags när vi satt och pratade kom vi på att vi skulle analysera varandras dåliga sidor. Det låter som att det här är som gjort för att skapa bråk men det fungerade ganska bra faktiskt och ingen tog alltför illa upp. En utav mina dåliga sidor är att jag alltid pratar illa om mig själv, enligt honom. Han tycker alltså att jag trycker ner mig själv! Eftersom vi hade bestämt innan att vi inte skulle flippa på den andre utan ta lärdom utav det som sas, hade jag inte så mycket att sätta emot. Jag kunde inte bli sur för det. Det var lika bra att analysera det och ta det till mig.

Det första som kom upp var att bara ett par dagar tidigare hade en annan vän skrattade sagt åt mig: "Det finns inte många människor på jorden som du tycker om va? Du har något negativt att säga om alla!!"
Även om den meningen inte var menad som elak så kom den lite sådär "inyourface" liksom. Att prata illa om människor är min största last, jag är duktig på det och jag har gjort det alldeles för mycket. Det är någonting att jobba med och det har jag gjort de senaste året faktiskt, framför allt de senaste månaderna då jag kommit ifrån skitsnackets punkt nr 1. (Inget illa menat mot er också, men som Carro sa - "jag lånade dina skor, om jag inte löser det här nu kommer ryktet snart vara ute att jag snott din plånbok!" Sååå sant!)
Jag måste faktiskt ge cred till mig själv för att jag har trappat ner på skitsnacket och verkligen börjat vara ärlig, framför allt i situationer där andra människor far illa av det.
Och där kom det, när jag tänkte på det här: jag fokuserar extra på att andra ska må bra. Om jag själv får ta lite stryk eller bli krossad så är det inte hela världen - det är ju bara lilla jag. Det gör väl ingenting om jag mår dåligt.

Och där kunde jag förstå vad min vän menade. Under hela den kvällen satt jag och sa: "Hur kunde JAG vara så dum att jag gick på allt han sa?", "hur kunde JAG inte ta upp det här tidigare?", "åååh, allt är MITT fel, JAG är så himla korkad, stackars henne!!".
För en vecka skrev jag att jag tar på mig allt ansvar - fuck heller - det tänker jag verkligen inte göra! Ju mer jag tänker på allltihop, varför ska jag trycka ner mig själv och ta all skit?
Frågorna borde egentligen vara så här: "Hur kunde han ljuga så för mig?", "varför tog ingen (naturligtvis inkl mig själv) upp det här tidigare?" och "åååh, jag är så ledsen men det är inte bara mitt fel - men tänk på henne, hon måste må ännu sämre!!". Jag har en tendens att trycka ner mig själv uppenbarligen. Jag tror att människor överlag är rädda för att tycka att dom själva är för bra. Men hur sjukt är inte det?

Anledningen till att jag kontrollerar mina kommentarer innan dom kommer upp på bloggen är för att jag fått en del elaka sådana. Om jag lägger upp en bild på mig själv och skriver, wohooo - jag har en bra hårdag, så får jag ett par onödiga kommentarer där det står "fan heller, du ser förjävlig ut". Okej, tack. Vad är grejen med det? Hade det varit jobbigt att skriva "jag ser det, vad fin du är i håret!"? Ni skriver ju ändå så anonymt, jag vet ju ändå aldrig vem det är som skriver, varför inte skriva något snällt och göra mig glad? Skulle det göra mig mindre glad att göra någon annan glad liksom? Skulle mitt humör sjunka då? Skulle jag bli fulare för att jag skrev att nångon annan var söt? Nej. Men ändå vi är negativa mot varandra. Så därför vågar jag inte alltid tycka att jag är bra. Jag tycker att det är skitpinsamt att säga att jag är bra på något.
Att sitta på en jobbintervju eller invigning i något och få förfrågan "varför skulle du göra ett bra jobb här?" är panikångest för mig. Vad svarar man? "Jag är bäst på det här och det tror jag ni kommer att märka?!" Tänk om man då gör dåligt ifrån sig? Då tror ju folk att jag är dum i huvudet som sa att jag var bra på det här!
Fast är det egentligen så himla viktigt vad folk tycker? Är man så dum i huvudet om man tycker man själv är bra?

Jag vet inte svaret i allt det här. Det är bara mina åsikter som för en gångs skull stämmer överens med min åsiktsfulle väns. ;) Naturligtvis efter lite betänketid.
Men är det inte  så, vi trycker ner oss själv alldeles för mycket? När något inte är ditt fel, säg inte att det är det då! Mina värsta ord som jag misstbrukar mest är "efterbliven" och "störd". Jag säger att jag är störd flera gånger om dagen. Det är jag inte. Jag är en grym tjej! Faktiskt! Men jösses vad det tog emot att skriva det, och nu börjar jag fundera på om jag verkligen ska våga publicera det här. Ni kanske tycker jag är dum i huvudet?
Jag har seriös ångest nu. Men nån måste ju börja!
Jag tycker att vi gör så att nu tänker alla på deras bästa sidor, fokusera på möjligheterna och tänk positivt!! Och när du säger att du är bra, säg det inte med ironi utan mena det!
För vi är så himla bra allihop!!

Yes. Då gör vi vågen på det!
<3

Det bästa med att bo hemma en natt så här är att mamma bakar bröd väldigt ofta och just idag är en sådan dag. Jag vaknade upp med den nybakade doften stickande i näsborrarna och i princip flög ner till frukostbordet. MUUUMS!

I övrigt har jag nästan precis vaknat, har hunnit äta frukost bara. Jag och mamma ska gå ut på en långpromenad nu alldeles strax och efter det kommer jag säkert tillbaka hit till bloggen!
Jag skrev alltid massvis med krönikor och artiklar när jag var yngre, jag skulle ha kapat min bäste väns huvud för att få bli journalist (haha, lätt överdrivet...) men så blev tyvärr inte fallet, betygen räckte inte till och motivationen var väl inte på topp heller.
Men jag kommer aldrig att glömma den tiden i tvåan på gymnasiet när jag hade en praktikplats på ett företag ute på Nya Varvet i Göteborg och jag, som osäker sextonåring, blev utskickad för att intervjua olika personer. Bland annat fick jag åka till Sveriges Radio och intevjua några personer där, jag fick gå runt inne i salarna och se alla inspelningsstudior och jag var så imponerad! Eller när jag fick skriva om bokmässan på Svenska mässan samma år. Det var också en häftig upplevelse!

Nu måste jag kila ut med mamma iallafall!
Puss

Jag har ett par härliga nötter till vänner som är grymt avundsjuka på min lille blogg. Naturligtvis ska jag länka till dom:
http://doktorfredag.blogg.se

Jag kan tänka mig att bloggen kommer handla  om allt spännande i deras liv. Allt ifrån Pokémon till fjantiga kommentarer och dåliga skämt! Gå nu in och kika på bloggen! 


http://doktorfredag.blogg.se 

Nog med extremt personliga inlägg.
Kvällen igår var faktiskt grym, sittningen var absolut helt oslagbar. Jag är verkligen jättedålig på att fotografera och dessutom så hamnade jag och Josefine på kassaste platserna ever. Det sög. 

Här är iallafall lite snygga bilder.

 
 
 
 

Dax att fixa en ny kamera kanske? ;)

Hej!

Tentan gick helt okej. Det känns mest skönt att fått de avklarat. Jag kommer antagligen att få omtenta men wtf, orka bry sig. Det är ett senare problem!
Meeeen, till det roliga! Jag och Josefine har varit ute och tagit jättehärliga bilder idag. Det regnade så kameran är väl säkert förstörd vid det här laget, men bilderna är sköna! Lägger upp ett par stycken här senare  säkert. Här kommen en sålänge, blir mer sen!

Det är helt otroligt tråkigt att plugga. Allting jag läser är så oerhört intressant, men jag är inte på humör!
Jag lär mig så mycket bättre när jag inte har press på mig. Så fort som jag MÅSTE göra något blir det inte alls lika roligt längre. Får man vara så omogen fortfarande? ;) Att man måste göra tvärtemot - metoden liksom. ;)

Nu ska jag återgå till pluggandet. Men först - en cigg på balkongen - för det är lite sådär lagom olagligt! ;)