EMELIE

När man har en hel dag, eller flera dagar, i rad utan något speciellt planerat så tappar man liksom motivationen till att göra någonting. Man kan lika gärna ligga kvar i soffan, för vad har man att gå upp till? En kväll är inga problem att hålla sig hemma själv, tvärtom det är ganska mysigt. Men när det blir flera dagar, då blir det mest jobbigt. När man ser hur roligt alla andra har - igårkväll när jag gick genom stan exempelvis, eller när man läser på facebook om hur "bra kvällen var igår, tack alla!" - så känner man sig ännu mer ensam. Även om det finns vänner som jag kan umgås med och som jag vet mer än gärna hade hittat på något, finner jag ingen motivation till att ta kontakt. Jag vill inte tränga mig på. Jag tycker inte direkt synd om mig själv, jag känner mig bara matt och trött. Hade någon frågat om jag ville hitta på något hade jag antagligen tackat nej, just för att jag inte orkar. Jag orkar inte hitta motivationen till att gå upp ur den här soffan. Inte idag, och inte den här helgen.

Iallafall, jag talade med min familj förut och det slutade med att mamma ringer upp en stund efter att vi pratat klart och ber mig möta upp henne i mataffären här i Uddevalla. Vi gick och handlade massa mat och sedan gick vi hem till min kaos-lägenhet för att dricka kaffe och prata lite. Jag saknar min familj så himla mycket. I sommar ska jag försöka bo hemma så mycket som möjligt. De flesta av mina vänner kommer ju ändå åka hem till sina hemstäder och jobba istället för att gå i skolan, så det kommer ändå inte bli aktuellt att flänga fram och tillbaka till Trollhättan i sommar och då kan jag lika gärna bo hemma hos mina föräldrar och vara i Uddevalla när jag ska jobba och sådär.

Så, nu har jag skrivit av mig en del. Älskade bloggen, vad du får stå ut med mycket.