EMELIE

Jag tycker de är så himla roligt att se att ni bara blir fler och fler hela tiden. Det ger mig mycket mer motivation till att skriva, samtidigt som det ger mig lite ångest när jag inte hinner.
Alla bloggare säger ju jämt att de "skriver för sin egen skull", de "bryr sig inte om vad andra tycker" osv osv osv. Jag gör de, bryr mig alltså. De gånger jag får negativa kommentarer blir jag skitdeppig och försöker i panik få reda på vem det är som skrivit, eftersom personen i fråga alltid skriver anonymt. Liksom VEM är det som tycker att jag är en hora? VEM är det som anser att jag borde ta på mig mer kläder när jag går ut och festar? VEM är det som tycker att jag är ful i min frisyr? Såna där kommentarer liksom, jag publicerar dem nästan aldrig, men de droppar in då och då. Näthat kallas sånt för, har jag hört? Att folk bara skriver massa skit till varandra. Typ för att trycka ner varandra. Sen om det är någon man känner eller inte får man ju aldrig reda på lch då svider det ju ytterligare lite mer.
Det händer i princip aldrig att man får en positiv kommentar, möjligtvis ifrån typ nån random som skriver "fin blogg - ska vi följa varandra på blogglovin". Haha. Men de få gånger man får en positiv kommentar blir jag liksom skitglad. Det är så himla lätt att säga något fint till någon annan, det kanske gör någon annan superglad. Det hände mig idag nämligen, det är därför jag är så fokuserad på de här just nu. Haha, nu låter det som att jag aldrig hört någon annan människa säga något snällt till mig tidigare, men det har jag faktiskt (min mamma säger att jag är söt, haha, nä, jag skojade bara). Jag och Pärre snackade om de här för ett par veckor sedan och jag har tänkt att skriva om de tidigare, men tiden (prioriteringen, jag är lika dålig som nästan alla andra) har inte funnits. Så idag tycker jag vi ger massvis med komplimanger till varandra, skitenkelt! MEN, det måste vara ärligt menat, annars gills de inte. Ok? Gööött, då kör vi! ;)