ensam

Det senaste dygnet har jag gråtit så mycket att det värker i ögonen. Jag har varit så otroligt känslig, nerverna har legat utanpå skinnet och jag vet inte riktigt vad problemet är faktiskt. Tårarna har sprutat för allting.

Jag hatar söndagkvällar, för tillfället. Jag blir lämnad ensam när Svante åker tillbaka hem till sin familj. Ikväll är det såklart extra jobbigt eftersom mobilen är trasig. Jag är onåbar. Instängd. Det är tragiskt att man är så handikappad utan iFånen. Jag saknar den. Och Svante.
Mest Svante.

Kommentarer

Skicka ditt meddelande här:

Ditt namn:
Spara uppgifter?

Din E-postadress: (publiceras ej)

Din Bloggadress:

Ditt meddelande:

Trackback
RSS 2.0