Året var 2011...
...jag har verkligen försökt skriva min årskrönika, precis som jag gjort flera år tidigare, men det tar stopp. Jag vill helt enkelt inte minnas det här året.
Jag har utvecklats till någon människa som skadar sig själv och andra på löpande band. Det känns hemskt. Det är inte personen som jag vill vara, men jag har tappat greppet tror jag. Det enda som betytt något är att jag ska få känna mig älskad (om än bara för en liten stund) - vilket bara har lett till att personer hatar mig.
Jag vet inte hur jag ska kunna ändra mig, men ni ska veta att jag försöker. Under 2012 ska det bli ändring, om inte annat så med hjälp av psykolog och läkare. Jag vet, det låter stört, men jag har tappat mig själv så mycket att jag har blivit forslad mellan olika doktorer nu ett tag och förhoppningsvis kan de så småningom hitta "felet" på mig och då kanske jag kan bli den stabila person som jag var då jag var yngre. Jag hoppas det iallafall.
Men vi kan sammanfatta året kort - krossade hjärtan, krossade vänskapsband. Fyllor. Depressioner. Lögner. Nya fantastiska vänner. Psykbryt. Tacksamhet till dem som finns kvar. Panikångest. Och så avslutar vi med en riktig megakrasch i hjärtekross som förstörde både min och flera andras nyårsafton.
Vi glömmer 2011 nu och tittar framåt. Så länge min familj och vänner håller sig friska i år kan det här året omöjligt bli sämre än det förra.
