EMELIE

Känner mig som fjortisarna i Fucking Åmål just nu. Sitter hemma, har dötråkigt och vill bara bort. Har fått pluggat en del, men nu tog det stopp med motivationen.

Igår som var en så bra kväll, varför kan det inte alltid vara så? Förstår ni, ni som har era vänner i samma stad (och vissa tillochmed i samma hus) hur bra ni har det?! Jag är super-opepp på att sätta mig på buss eller tåg, för att åka någonstans. Jag är super-opepp på att sova borta. Men jag är nästan ännu mer super-opepp på att sitta här hela dagen och ruttna i lägenheten. Nää, snart får det bli ändring på det här, jag har vantrivts i Uddevalla alldeles för länge nu. Jag vill flytta.

Dessutom blir ju inte livet roligare när gatan utanför ser ut så här heller...