Dag 26. Mina rädslor
Jag är rädd för ganska mycket. Spindlar, mörker, alla övernaturliga saker som finns/inte finns, ormar, att hoppa från höga höjder, åka bil/båt med personer jag inte känner mig säker med. Listan goes on...
Två saker fruktar jag mer än andra saker, dels att förbli ensam för resten av mitt liv. Eller, som det är nu så trivs jag ändå helt okej, men att bli ensam utan egen familj emot min vilja - det hade varit något utav det värsta som skulle kunna hända.
Min allra största rädsla för tillfället är att någon av mina föräldrar skulle dö. Igårkväll hämtade min pappa mig med en liten motorbåt i Kyrkesund och jag såg när han körde ifrån Härrön. Det är bara ett hundratal meter imellan "fastlandet" och Härrön, men ändå. Vattnet var kolsvart och isen låg över stora delar utav sundet. Jag stod på bryggan och såg honom köra båten. Han har kört över där tiotusen gånger iochmed att han är uppväxt där och har spenderat sina tjugotvå första år där. Han är sjövan, han är fiskare. Stenkoll liksom. (haha, sten...)
Ändå blev jag skiträdd att han skulle åka i vattnet, tänk om han, mitt därute på sundet skulle ramla i. Vad gör man? Jag hade ju inte kunnat hoppa i, is överallt och jag kan knappt simma hundra meter utan att det är tjugo minus ute.. Än mindre hitta honom i kolsvart mörker och dessutom dra upp honom... Usch. Nää, det det är verkligen en utav mina absolut största rädslor. Att det ska hända mamma eller pappa (eller för den delen någon annan som står mig nära) något och att jag inte kan göra någonting åt det.
Hemska tanke. Tur att vi klarade oss igår! <3
Godnatt med er nu, nu ska jag lyssna på Kent och somna i en SÄNG för första natten på flera nätter. Dessutom min gamla flicksäng, bara 90 cm bred men mjuk som bara den! Underbart!! Puss!
Två saker fruktar jag mer än andra saker, dels att förbli ensam för resten av mitt liv. Eller, som det är nu så trivs jag ändå helt okej, men att bli ensam utan egen familj emot min vilja - det hade varit något utav det värsta som skulle kunna hända.
Min allra största rädsla för tillfället är att någon av mina föräldrar skulle dö. Igårkväll hämtade min pappa mig med en liten motorbåt i Kyrkesund och jag såg när han körde ifrån Härrön. Det är bara ett hundratal meter imellan "fastlandet" och Härrön, men ändå. Vattnet var kolsvart och isen låg över stora delar utav sundet. Jag stod på bryggan och såg honom köra båten. Han har kört över där tiotusen gånger iochmed att han är uppväxt där och har spenderat sina tjugotvå första år där. Han är sjövan, han är fiskare. Stenkoll liksom. (haha, sten...)
Ändå blev jag skiträdd att han skulle åka i vattnet, tänk om han, mitt därute på sundet skulle ramla i. Vad gör man? Jag hade ju inte kunnat hoppa i, is överallt och jag kan knappt simma hundra meter utan att det är tjugo minus ute.. Än mindre hitta honom i kolsvart mörker och dessutom dra upp honom... Usch. Nää, det det är verkligen en utav mina absolut största rädslor. Att det ska hända mamma eller pappa (eller för den delen någon annan som står mig nära) något och att jag inte kan göra någonting åt det.
Hemska tanke. Tur att vi klarade oss igår! <3
Godnatt med er nu, nu ska jag lyssna på Kent och somna i en SÄNG för första natten på flera nätter. Dessutom min gamla flicksäng, bara 90 cm bred men mjuk som bara den! Underbart!! Puss!
Kommentarer
Trackback
