Dag 30. Ett sista ögonblick
Det sista ögonblicket det här året tänkte jag skriva om. Strax innan tolvslaget på fredag. Jag hoppas verkligen att det blir lyckat för jag ser verkligen fram emot de här nyåret som vi ska spendera i Svantes sommarstuga tillsammans med lite olika vänner. Nyår är annars överskattat, förra nyår var naturligtvis bra iochmed att jag var nykär och sånt där. Året innan var rätt halvkasst typ, nån hemmafest i skogen. Det var väl inte så att jag reagerade speciellt mycket då på att det var dåligt, men jag minns att tolvslaget inte var riktigt vad jag önskade. Åren innan spenderade jag med min gamla pojkvän, ett år i en stuga med vänner (awesome), ett år med hans syster i Göteborg (spydde utav för mycket rödvin på tolvslaget) och året innan hemma bara vi två (mysfaktor 10, men inte nyår liksom). Så vad kan vi utläsa utav de här? Stugmys med vänner har funkat tidigare.
Så, vid tolvslaget iår hoppas jag på att jag är "lagom", jag hoppas på att jag inte fått något mindre psykbryt som jag har en tendens till att få när jag är ensam vid "viktiga" höjdpunkter. Jag hoppas att jag är lycklig. Jag önskar att jag det blir bästa nyåret ever.
Nej, alltså. Jag har inga höga förväntningar.
Puss på er nu, sov gott!
Dag 29. Mina ambitioner
Dag 27. Min favoritplats
Hemma hos mina föräldrar, mest för att jag är uppväxt där. Fina Tjörn. Bästa Rönnäng. Att gå runt bland klipporna där ute eller bara lägga sig på gräsmattan i trädgården och läsa en bok i solen.
Alla bäst trivs jag med de jag älskar, att känna sig trygg med mina vänner eller min familj. De personerna är min favoritplats, då spelar det ingen roll vart vi befinner oss faktiskt.
Dag 26. Mina rädslor
Två saker fruktar jag mer än andra saker, dels att förbli ensam för resten av mitt liv. Eller, som det är nu så trivs jag ändå helt okej, men att bli ensam utan egen familj emot min vilja - det hade varit något utav det värsta som skulle kunna hända.
Min allra största rädsla för tillfället är att någon av mina föräldrar skulle dö. Igårkväll hämtade min pappa mig med en liten motorbåt i Kyrkesund och jag såg när han körde ifrån Härrön. Det är bara ett hundratal meter imellan "fastlandet" och Härrön, men ändå. Vattnet var kolsvart och isen låg över stora delar utav sundet. Jag stod på bryggan och såg honom köra båten. Han har kört över där tiotusen gånger iochmed att han är uppväxt där och har spenderat sina tjugotvå första år där. Han är sjövan, han är fiskare. Stenkoll liksom. (haha, sten...)
Ändå blev jag skiträdd att han skulle åka i vattnet, tänk om han, mitt därute på sundet skulle ramla i. Vad gör man? Jag hade ju inte kunnat hoppa i, is överallt och jag kan knappt simma hundra meter utan att det är tjugo minus ute.. Än mindre hitta honom i kolsvart mörker och dessutom dra upp honom... Usch. Nää, det det är verkligen en utav mina absolut största rädslor. Att det ska hända mamma eller pappa (eller för den delen någon annan som står mig nära) något och att jag inte kan göra någonting åt det.
Hemska tanke. Tur att vi klarade oss igår! <3
Godnatt med er nu, nu ska jag lyssna på Kent och somna i en SÄNG för första natten på flera nätter. Dessutom min gamla flicksäng, bara 90 cm bred men mjuk som bara den! Underbart!! Puss!
Dag 25. En första...
...tanke.
Dom här var det första som kom upp. Man kan antingen kalla dem för mina favoritlåtar, eller om man så vill - delar utav mitt liv.
Dag 24. Det här får mig att gråta
Jag gråter för i princip allting.
Jag kan gråta för att jag är så sjukt glad, typ som när jag fick två rätt på tentan. Då grät jag. Eller så kan jag gråta när jag är ledsen, om något går fel för mig är det enklaste sättet för mig att bara sätta mig och gråta lite. När jag är arg sprutar tårarna, som i lördags när jag blev lite sur på Svante och Såsa. Då fick jag gå ut på balkongen och torka tårarna lite. Jag kan gråta när jag hör en speciell låt, för då blir det jobbiga minnen.
Det är en svaghet att gråta hela tiden, folk tror seriöst att jag är ledsen jämt. När jag blir arg och ska vara seriös så ser det inte alls lika hårt ut när det samtidigt sprutar tårar ur mina ögon.
Men jag håller på att bli bättre på sluta gråta. Idag har jag inte gråtit på hela dagen.
All creed till mig.
Dag 23. Det här får mig att må bättre
Nu när jag mår lite halvkasst gråter jag mest en skvätt, drar ihop ett par vänner och sätter på en mysig film. Dricka te, prata ut. Ringa Jeanette. Ringa mamma. Duscha. Shoppa. Äta chips med massvis med dip. Ta ett glas vin. Se framåt. Glömma bort det som gör mig ledsen.
Dag 22. Det här upprör mig
Dag 20. Den här månaden
Den här månaden har jag skrattat.
Dag 19. Detta ångrar jag
- Att jag inte slutade på McDonald´s första gången jag sa upp mig, då hade jag haft mer erfarenhet av andra jobb/kommit längre i mitt pluggande än vad jag har nu.
- En del engångsgrejer, nattliga besök typ.
- Att jag gjorde som jag gjorde i mars/april.
- Att jag utnyttjade en hel del människor innan jag blev "mig själv" igen.
- Att jag lämnade kyrkan, nu känns det svårt att komma tillbaka.
- Alla mina lögner.
- Att jag lånat ut pengar till någon som jag visste att jag aldrig skulle få tillbaka ifrån.
- Att jag inte brytt mig om att ha kontakt med flera av mina gamla vänner.
- Att jag inte kämpat hårdare för att gå vidare ifrån vissa personer.
- Att jag inte pluggade ordentligt på gymnasiet så att jag hade kunnat komma in på en journalistutbildning.
- Att jag inte tog chansen när jag hade den. Nu är det försent.
Dag 18. Min favoritfödelsedag
Jag älskar födelsedagar. Förutom den lilla detaljen att jag blir ett år äldre för varje gång så är allting perfekt. Det är liksom bara min dag. När jag var liten (fram till dess att jag blev typ femton-sexton) hade jag en bästa kompis som fyllde år på samma dag som jag. Alltså, hon lever fortfarande men vi är inte bästa kompisar längre bara. Men vi delade alla födelsedagar tillsammans. Det var såklart askul, men det var lite tråkigt att inte vara den enda som satt ner när folk stod upp och sjöng. Inte vara den enda som fick paket och ha kalas. Hehe. I´m a sucker för uppmärksamhet. Höhö.
Iallafall, min allra bästa födelsedag kan ha varit iår eller förra året. Förra året var väldigt speciellt, jag och min expojkvän hade precis blivit tillsammans, vi var äckligt nykära och kunde verkligen inte hålla tassarna borta från varandra. Jag blev väckt av att han sjöng "ja må han leva" för mig innan han gick till jobbet klockan sex på morgonen, sedan spenderade jag hela förmiddagendagen med att göra mig snygg och på eftermiddagen kom Sara, Jeanette och Henke och lämnade lite fina paket innan vi mötte upp min pojkvän, Saif och Louise för att åka tåg till Göteborg och spendera kvällen på Liseberg. Vi gick där bland alla människor och köpte varm choklad, spelade på alla hjulen och hade hur trevligt som helst. Efteråt gick vi och åt oxfilé och drack drinkar och när det var dags för hela gänget att gå ut och parta på riktigt smet jag och min pojkvän ner till centralstationen och åkte hem för vi kunde inte hålla oss längre ändå. Haha!
Årets födelsedag var också grym. Jag firade en hel helg den här gången, på fredagen med mina bästa tjejkompisar Jeanette, Sara och Josefine. På lördagen var vi på kåren, den kvällen var väl kanske inte den rockigaste av dem alla eftersom jag satt på toaletten och passade Josefine hela kvällen, men det var rätt kul ändå. Söndagen spenderades i Svantes sommarstuga framför en tänd braskamin med film och lite vin. Sjukt mysigt. Att vakna upp på måndagen och veta att födelsedagshelgen var över var väldigt deprimerande men ändå okej. När min födelsedag är över är det ju snart jul liksom. ;)
Detta är mina två favoritfödelsedagar tror jag, bägge är spenderade med så fina människor som jag tycker sjukt mycket om! :) Jag är väldigt glad för det!
Puss på er!
Dag 17. Mitt favoritminne
Jag har inget favoritminne. Jag kommer helt seriöst inte på något. Jag minns massvis med bra saker, härliga stunder. Men jag har inget som är mitt favoritminne direkt.
Ni får lite bilder ifrån lyckliga stunder istället.
Detta är lycka. Favoriter.
Dag 16. Min första kyss
Jag minns inte min första kyss. Jag minns mitt livs bästa kyss. Men den vill jag inte berätta om. Jag kan berätta om en perfekt kyss. I största allmänhet alltså.
För mig kan inte en kyss vara perfekt om det inte finns känslor inblandade. Musik i bakgrunden. Inte för hög musik och defenitivt en lugn sådan. Gärna Kent. En hand i nacken, den andra runt midjan. Håll mig hårt. Se mig i ögonen. Mjuka läppar. Något fuktiga. Varm andedräkt. Känsla. Och så ett "jag älskar dig" direkt ifrån hjärtat. Eller det behövs inte ens sägas egentligen, det sägs genom ögonen och kyssen. Kärlek.
Nu ska jag drömma mig bort.
Dag 15. Mina drömmar
Jag vill inte säga att jag är nöjd, för jag är vill verkligen lära mig mer men jag känner att jag kan göra det här hemma. Mina drömmar varierar lite, precis som alla andra åsikter i mitt liv. Ibland känner jag att jag vill göra karriär, det är väl antagligen därför som jag läser den linjen som jag gör och jag vet att jag hade gjort ett grymt jobb i en ledande position. Men samtidigt kan jag drömma om ett liv som hemmafru typ, ta hand om hemmet, passa barnen och laga mat typ. Min mamma har jobbat sextio-åttio procent under hela min uppväxt och lite så känner jag att det hade passat. Köra sjukt hårt på jobbet, men ändå ha tid att hålla ordning på familjen.
Jag drömmer om en familj iallafall, inte nu såklart. Men om ett tag, jag vill ha mitt första barn när jag är runt trettio år. Jag vill ha en pojke först och sedan en flicka tre år senare (perfekt för tjejen att kunna ragga på brorsans polare när hon blir lite äldre. ;) ).
Jag behöver faktiskt inte drömma så mycket mer, jag är sjukt lycklig. Oftast. Jag lever livet jag vill leva just nu. Jag lever drömmen liksom. Oftast.
Dag 12. I min handväska
Naturligtvis finns det gånger då jag måste ha väska nu för tiden, på ett helt annat sätt än när jag jobbade. I skolan till exempel. Men annars är jag fortfarande samma tjej som hatar den där dinglande saken...
När jag väl använder väska är den fullproppad med smink, hårspray, otaliga kvitton, ett par extra trosor (man vet aldrig vart man hamnar), min almenacka, min fina skinnplånbok, min minidator och massa skolböcker... Så that's it!
Nu blir det plugg för min del!
Dag 11. Mina syskon
Simon och jag var väldigt bra vänner när vi var små och lekte alltid Batman tillsammans, när man blir äldre så växer man väl ifrån varandra. Vi har olika intressen nu för tiden men tycker lika mycket om varandra för det. Åtminstone är det så från min sida. ;) Nä, men seriöst, vi har väl börjat få bättre kontakt nu när vi blivit lite äldre igen också. Han är en väldigt fin människa och jag är väldigt stolt och imponerad av honom.
Linnea och jag har vissa bra stunder, ibland kan vi prata om precis allting och har skitkul tillsammans. Ibland är det tvärtom. Det är väl så som det är med systrar, antar jag.
Mathias, den lille fjanten. Vad ska jag säga om honom? Han är grymt söt. Himla cool. Jag kan tänka mig att han är en liten brudmagnet. Han är ganska lika mig. Inte för att jag är en brudmagnet precis, men vi är iallafall rätt lika i sättet. Simon och Linnea är också ganska lika, men Mathias har fått fördelen att bli lik mig. Lyckost honom! ;)
För att sammanfatta det hela kan man säga att mina syskon är dom bästa syskonen man kan ha och trots allt så tycker jag väldigt mycket om dem! <3
Fint skrivet utav mig, tycker jag. ;)
Dag 9. Min tro
En gång trodde jag på människor. På killar också. I vissa ögonblick gör jag det fortfarande. Och sedan så gör någon en besviken och det behöver inte handla om att bli ledsen personligen på han som råkade vara den som sa det där dumma som jag verkligen inte ville höra. I det här fallet handlar det inte om personen. Det handlar om tron på människor. På människor som säger en sak och gör en helt annan.
Jag var inte kär nu, absolut inte. Inte förälskad eller knappt ens intresserad. Lite intresserad, absolut, men inte mer än så. Men jag fick upp tron igen. På att det finns bra människor. Bra killar. Sånna där som säger saker från hjärtat, som är ärliga och på riktigt. Som man kan prata med, ha sjukt kul ihop med och bara vara helt avslappnad tillsammans med. Gå osminkad med en hel dag i mysdress och inte känna sig alls obekväm med.
Och sedan får man reda på att allting var på låtsas.
Då blir jag ledsen.
Angående min tro. Min tro är stark. Den är vacker och det är nog bara jag som förstår mig på den. Jag är uppväxt kristen och jag kommer alltid ha en stark tro. Jag tror på Gud och det står jag verkligen för. Sedan lever jag inte alltid därefter, men det är en helt annan sak. Min tro är fortfarande väldigt stark.
Dag 8. Ett ögonblick.
Vilket ögonblick väljer man? Mitt livs bästa ögonblick? Mitt livs sämsta? Eller bara ett helt vanligt? Ett basic? Så mycket det finns att skriva, men så svårt att välja. Ett ögonblick innehåller så mycket, känslorna, värmen i kroppen när någon man tycker om ger en "den där blicken". Jag skulle vilja skriva en novell om det här. En hel uppsats. Men jag kan inte, vill inte och orkar inte bli så känslomässig. Och idag är min födelsedag. Min tjugoandra och varje gång jag tänker känslor blir jag ledsen. Jag tänker inte vara ledsen idag. Jag är lycklig just nu. Just i det här ögonblicket är jag lycklig. Och jag tänker hålla fast vid den här känslan, min lycka och kärlek till dom här fina människorna som jag valde (och som valde mig såklart) att fira min dag tillsammans med. Jag älskar det här ögonblicket. För jag är så himla lycklig.
Dag 7. Min bästa vän
Inte så mycket mer att säga. Min bästa vän skulle ha gjort precis samma sak för mig.
Jag älskar dig!
Bilden är från igår. Fina människa. Innan det gick utför....... ;)
Dag 5. Vad är kärlek?
Det känns som ett skämt att jag just idag ska skriva om vad kärlek är. Idag är det exakt ett år sedan jag blev tillsammans med honom. Den enda människan som jag någonsin varit beredd att offra allt för. Den enda människan jag skulle radera i mitt liv om jag hade möjlighet att göra någonting ogjort. Inte för att han inte var världens bästa - för det var han, och antagligen är fortfararande bara att jag inte vet längre - utan för att de tre månaderna inte var värda de fruktansvärda månaderna efteråt.
Det var kärlek.
Det är allt jag har att säga om kärlek.
Jag vet vad kärlek är. Jag har älskat. Och jag vill aldrig göra det igen.
