EMELIE

Det här är det sista inlägget i den här serien "Lär känna mig på 30 dagar". Det känns lite tragiskt nästan. Jag kommer sakna det här lite hörni. (Det är nu ni ska säga att ni också kommer sakna det.... Just so you know.) Iallafall, nu kör vi. Sista ögonblicket. Det sista.


Det sista ögonblicket det här året tänkte jag skriva om. Strax innan tolvslaget på fredag. Jag hoppas verkligen att det blir lyckat för jag ser verkligen fram emot de här nyåret som vi ska spendera i Svantes sommarstuga tillsammans med lite olika vänner. Nyår är annars överskattat, förra nyår var naturligtvis bra iochmed att jag var nykär och sånt där. Året innan var rätt halvkasst typ, nån hemmafest i skogen. Det var väl inte så att jag reagerade speciellt mycket då på att det var dåligt, men jag minns att tolvslaget inte var riktigt vad jag önskade. Åren innan spenderade jag med min gamla pojkvän, ett år i en stuga med vänner (awesome), ett år med hans syster i Göteborg (spydde utav för mycket rödvin på tolvslaget) och året innan hemma bara vi två (mysfaktor 10, men inte nyår liksom). Så vad kan vi utläsa utav de här? Stugmys med vänner har funkat tidigare.
Så, vid tolvslaget iår hoppas jag på att jag är "lagom", jag hoppas på att jag inte fått något mindre psykbryt som jag har en tendens till att få när jag är ensam vid "viktiga" höjdpunkter. Jag hoppas att jag är lycklig. Jag önskar att jag det blir bästa nyåret ever.
Nej, alltså. Jag har inga höga förväntningar.
Puss på er nu, sov gott!