Dag 9. Min tro

Idag hade jag velat skriva om ett ögonblick. För på bara ett ögonblick så kan så mycket förändras. En mening bara. Kanske bara ett enkelt ja. Så var allt förändrat. Pang.

En gång trodde jag på människor. På killar också. I vissa ögonblick gör jag det fortfarande. Och sedan så gör någon en besviken och det behöver inte handla om att bli ledsen personligen på han som råkade vara den som sa det där dumma som jag verkligen inte ville höra. I det här fallet handlar det inte om personen. Det handlar om tron på människor. På människor som säger en sak och gör en helt annan.
Jag var inte kär nu, absolut inte. Inte förälskad eller knappt ens intresserad. Lite intresserad, absolut, men inte mer än så. Men jag fick upp tron igen. På att det finns bra människor. Bra killar. Sånna där som säger saker från hjärtat, som är ärliga och på riktigt. Som man kan prata med, ha sjukt kul ihop med och bara vara helt avslappnad tillsammans med. Gå osminkad med en hel dag i mysdress och inte känna sig alls obekväm med.
Och sedan får man reda på att allting var på låtsas.
Då blir jag ledsen.


Angående min tro. Min tro är stark. Den är vacker och det är nog bara jag som förstår mig på den. Jag är uppväxt kristen och jag kommer alltid ha en stark tro. Jag tror på Gud och det står jag verkligen för. Sedan lever jag inte alltid därefter, men det är en helt annan sak. Min tro är fortfarande väldigt stark.

Kommentarer

Skicka ditt meddelande här:

Ditt namn:
Spara uppgifter?

Din E-postadress: (publiceras ej)

Din Bloggadress:

Ditt meddelande:

Trackback
RSS 2.0