EMELIE

Jag vet inte vad jag ska skriva idag. Jag vill inte bli för personlig. Men jag kan säga så mycket som att det här är ingen bra dag, jag har krupit ihop i soffan och kollar på en avstängd tv. Även om det hade varit på hade jag inte sett någonting, mina ögon svämmar ändå över och skymmer sikten. Huvudvärken, som egentligen borde dunka idag, har förflyttat sig ett par decimeter ner och strax åt vänster.
Att ha någon som är arg på en är det värsta jag vet. Det enda som egentligen är ännu värre är när man vet att man satt sig i skiten helt själv. Jag har ingen att skylla på. De hårda orden är förtjänade.
Det enda jag kan säga är att jag menade inget illa. Men det blir ju inte alltid som man tänkt sig och man kan inte hjälpa vad man känner. Ett ganska risigt försvar. Väldigt basic. Men jag kan inte skylla på något annat förutom än på mitt hjärta. Hjärnan styr mitt hjärta förlite, förstår du? Så dåligt försvar. Men det är åtminstone ärligt.

Nu blev jag sinnessjukt personlig igen. Jag tänker vara tyst nu.
Men du ska veta att jag tar på mig allt ansvar.