Måndag

Jag klarar inte tänka på det mer. Tårarna har fått rulla fritt under natten och de "gamla traditionerna" har fått tas upp igen för att dämpa ångesten. Nu går vi vidare. Eller jag alltså. Alltid jag. Alltid ensam. Alltid missförstådd.
Jag har raderat inläggen från igår. Inte för att jag inte står för dem, utan för att jag inte vill öppna mig så mycket igen. Du som behöver veta har läst. Mitt ångest är äkta, jag ville inte såra dig. Alla har sin egen sanning, sin tolkning av verkligheten. Jag ljuger inte, jag ger dig en version. För mig är den helt sann, för den är min. Vem du väljer att lita på är inte viktigt för mig. Jag är den som går ur det här som förlorare, jag har förlorat både vän och "kärlek".
Jag har fått höra att om man nu måste såra någon ska man göra orsaken värd det. Liksom, gör det men se till att någon vinner på det. Den här situationen är inte värd det. Det gör mig ännu mer ont att veta. Jag förstörde inte med mening. Jag visste inte, förstod inte. Kanske var det så att jag inte ville förstå heller.

Nu går vi vidare. Vi pratar aldrig mer om de här. Jag har drömt och nu ska jag ge mig på att glömma.

Min mamma ringde inatt, 03:11. Jag svarade aldrig för jag hade nyss somnat då och ville inte piggna till igen. Men jag ringde upp henne nu och hon ville bara säga att hon älskade mig. Min lilla fina mamma. När jag blir stor ska jag bli som dig! Det känns skönt att veta att min lilla mamma älskar mig ändå, trots allt.
Det är måndag idag, nu vecka. Nya möjligheter eller vad säger man? ;) Yes, då går vi vidare! Och så gör vi vågen på de!

Kommentarer

Skicka ditt meddelande här:

Ditt namn:
Spara uppgifter?

Din E-postadress: (publiceras ej)

Din Bloggadress:

Ditt meddelande:

Trackback
RSS 2.0