EMELIE

Jag vaknade upp med tårar forsande nerför kinderna. Det är nog tredje gången på tolv timmar som jag gråter, men de två andra gångerna har jag sett på film... Nu vill tårarna bara inte sluta rinna och jag vet inte varför. Jag måste vara jättetrött eller något, för det är inte kul att må såhär. Eller ha feber. Då brukar jag också gråta. Eller så är jag bara riktigt ledsen helt enkelt, trots att jag inte har någon anledning.
Jag vet inte om jag ska gå upp eller inte, jag har tre personer till i lägenheten som ligger och snarkar fortfarande. Deras klocka ringer om tjugo minuter och sen blir jag ensam för dom ska till skolan då. Josefine har redan stuckit till stan, ja hon fick permanenta sig själv, det glömde jag säga... Fast det känns rätt gött att slippa. Synd på den ekonomiska biten bara.. ;) Hahah!

Ser ni vad mycket piggare jag blev nu på slutet, inte alls lika tragisk! ;) Haaha. Det kommer va så här ett litet tag framöver, men alltså inte länge! Lite bara... Det är min blogg och då skriver jag vad jag vill. Och just nu är jag lite opepp på livet igen. Mörkret, kylan liksom. Allmänt opepp.
Jag bestämmer mig för att somna om förresten! ;) Vi hörs igen när jag vaknar på nytt! Puss