EMELIE

Det här är sjuka dagar känner mig ju inte så frisk. Det är dig som alla jagar och vi tar en liten risk. Och jag kan inte sova och får inte benen att stå still. Det är svårt att leva när man vet vart hjärtat vill. Men jag kan vara nöjd då slutar jag se allt så svart. Och jag kan glädjas åt det lilla och komma ingenvart. Man skulle njuta av vår sol och gå i skog och mark. Eller vaka över vattnet i Picassos park. Det är så synd att du är så söt. Det är så synd att hjärtat är förfört, det slår som en feber, som allt vore kört. Vilken otur att hjärtat är förstört. Men nu så har du fastnat långt här inom mig. Och jag behöver bränsle som kyssar ifrån dig. Men hur hanteras kärlek i en dålig konjunktur? Det här är sjuka dagar och det finns en enda kur. Det är ju du som mig kan hela men du ger mig också men. Med ditt hår som är av guld och *med* din hud så vackert len. Jag kan då inte hjälpa att du ler som Venus själv. Varför är det bara jag som sitter ensam här ikväll? Det är så synd att du är så söt. Det är så synd att hjärtat är förfört, det slår som en feber, som allt vore kört. Vilken otur att hjärtat är förstört. Jag har då tappat en och annan välförtjänt poäng i ensamhetens kalla, tomma vattendubbelsäng. Jag borde väl ha läst minst hundra sidor till men morgondagens tenta den får bli hur svår den vill. För jag har hört att alla kommer på terminens sista fest och gissa vem som tänker bli den som dricker mest. För jag vill ärligt talat inte alls ens vara där för kärleken hos vissa ställer bara till besvär.
Det är så synd att du är så söt.