Till alla älskade
Det känns som om förhållanden krossas på löpande band, nu för tiden. Minns inte vem det var jag diskuterade detta häromdagen med, men det känns verkligen så. Förhållande efter förhållande bryts upp som om det vore den största trenden någonsin. Det gör så förskräckligt ont i hjärtat. Människor som har älskat varandra, vissa i flera år och andra bara i några månader lämnar varandra. Krossar varandras framtidsplaner och drömmar.
Gud, jag gråter när jag tänker på det. Uppbrott gör mig så otroligt ledsen och jag är så extremt känslig för det. När någon slutar älska den andra. När den andra parten står där lämnad kvar. Så fullständigt krossad, ynklig och ensam. Det finns ingen värre känsla.
Det finns dessutom inget svårare att trösta. För samtidigt som man bara vill slita ur hjärtat på den trasiga, laga hjärtat, bädda in de i bomull och rosenblad och sedan placera in hjärtat på den trasiga igen och se den trasiga le och känna sig fullkomligt hel igen så är man ju på något sätt så tacksam att det för tillfället inte händer en själv. Samtidigt känns det skönt att jag är så väl medveten om hur det känns, på något sätt borde jag vara bättre än vissa andra på att trösta då. Att bara finnas nära, aldrig låta mina älskade vara ensamma eller "uttråkade". Bara låta dem få korta, korta stunder för sig själva. Att bara ge en kram, lägga en filt om, lyssna, bara vara nära. Visa att det finns mer att leva för än den där dåren som svikit och trasat sönder hjärtat ditt.
Fina älskade vänner, jag tänker på er! <3
Gud, jag gråter när jag tänker på det. Uppbrott gör mig så otroligt ledsen och jag är så extremt känslig för det. När någon slutar älska den andra. När den andra parten står där lämnad kvar. Så fullständigt krossad, ynklig och ensam. Det finns ingen värre känsla.
Det finns dessutom inget svårare att trösta. För samtidigt som man bara vill slita ur hjärtat på den trasiga, laga hjärtat, bädda in de i bomull och rosenblad och sedan placera in hjärtat på den trasiga igen och se den trasiga le och känna sig fullkomligt hel igen så är man ju på något sätt så tacksam att det för tillfället inte händer en själv. Samtidigt känns det skönt att jag är så väl medveten om hur det känns, på något sätt borde jag vara bättre än vissa andra på att trösta då. Att bara finnas nära, aldrig låta mina älskade vara ensamma eller "uttråkade". Bara låta dem få korta, korta stunder för sig själva. Att bara ge en kram, lägga en filt om, lyssna, bara vara nära. Visa att det finns mer att leva för än den där dåren som svikit och trasat sönder hjärtat ditt.
Fina älskade vänner, jag tänker på er! <3
Kommentarer
Trackback
