EMELIE

Låt oss anta att killen man haft kontakt med och varit förälskat i sedan ett halvår tillbaka ytterligare en gång förklarar att han inte vill ha ett förhållande. Låt oss säga att man för en gångs skull haft en dialog, en konversation där man får bekräftat att han inte exempelvis kan åka till Liseberg för då blir det för seriöst. Låt oss säga att om jag frågar om det alls är någon idé att jag väntar (ja, jag vet att man inte kan fråga sånt, men vi skulle ju bara anta att det hände.. Naturligtvis skulle jag ju aldrig fråga en sån fråga i verkligheten...)och att han svarar att han inte vet vad han vill och även om han inte säger det rakt ut, menar på att han inte bryr sig om jag väntar eller inte.. Att han inte vet om det är någon idé. Han säger att han inte vill stoppa mig från att ha ett förhållande med någon annan och inte vill stoppa mig från att träffa andra snubbar. Fint.
Anta att killen är extrem otrevlig i telefon den där natten då man har de samtalet. Anta att tårarna rinner under samtalets hela 44 minuter. Då är det fantastiskt att ha en sådan fantastisk människa bredvid sig i sängen (ja, egentligen hade jag ju två fantastiska människor bredvid mig, men den ena sov) och att det första han säger då jag lägger på efter att ha upprepat ca tretusen gånger "ring mig imorgon" och fått svaret "ja, om jag kommer ihåg" är "vilken idiot han är". Det gjorde mig lycklig. Trots att tårarna rann så var det så skönt att få höra ändå. Min vän tyckte att han som är min nuvarande "love of my life" var en idiot som behandlade mig så. Så skönt.

Nu har det här naturligtvis aldrig inträffat. Och skulle det inträffat skulle det absolut inte inträffat inatt. ;) En så här känslig och sårande situation skriver man ju isåfall aldrig ut på en offentlig blogg, haha.
Nu ska jag se på film, på engelska heter den "Addicted to love" och svenska översättningen är "Hämden är ljuv". Det känns bra.