Låååååångt inlägg! ;)
Inatt var jag så trött att jag somnade mitt i ett blogginlägg. Jag vaknade vid halv fyra av hostattack och då höll jag fortfarande mobilen i handen.
Sedan låg jag vaken ett tag, hostade lite, kollade när Luciafirande skulle gå på tvn. Brukade inte de gå vid 06tiden på morgonen förr om åren på Luciadagen? Jag minns att mamma brukade väcka oss och så åt vi mackor och drack varm choklad till frukost och sedan en lussekatt som efterrätt. Fina minnen. Fina traditioner. Synd att sånt försvann när jag flyttade hemifrån.
Första året jag bodde här (detta är tredje julen jag firar här) så hade jag riktig julgran, jag gjorde julmat; griljerade skinka, rullade egna köttbullar, hade prinskorv som jag skar så där i så de ser ut som grisklövar. Jag bakade julgodis och bytte ut halva inredningen i lägenheten till en juligare sådan. Tomtar och sånt.
Iår har jag satt upp två ljusstakar och en julstjärna. Det känns så himla tragiskt. Men det är väl så när jag aldrig är här. Jag har inget liv i Uddevalla. Jag bara bor här. Eller det står en lägenhet med mina saker i här. Mer än så finns det inte här.
Gud, nu ältar jag de här igen. "Åh, jag vill inte bo i Uddevalla, jag vill flytta närmare vännerna och kunna göra något spontant en kväll". Men det funkar inte så.
Igår var jag, och några till, hemma hos Mjölby och Anna en liten stund. Vi satt liksom och bara pratade och jag hade hur trevligt som helst. I förrgår kom Ester ner till Hamrin (och mig då) och drack glögg. Helt spontant. Jag tog en cigg med Anna samma kväll också. Och igår innan jag åkte hem tog jag en cigg med Sara. Helt spontant. Typ, "jag är röksugen, ses utanför om tre min." och sedan går man in var och en till sig utan och kan ha en lugn stund för sig själv tills man vill umgås igen.
Nu måste jag kolla om någon kan köra eller när bussen går. Jag måste planera. Jag måste packa ner ombyten ifall jag inte ska hem samma kväll. Jag måste våldgästa någon, känna mig lite påträngande - lite, lite i vägen hela tiden. Dessutom får jag ingen ensamtid alls. Jag måste spendera dygnet konstant med någon. Och den/dom med mig.
Åhh. Det känns så jobbigt. Funderar på att börja jobba fem-tio dagar i månaden så att jag hade haft råd med en bil. Då hade det förenklat ganska mycket. Förutom att jag inte alls tycker supermycket om att jobba. Men jag tror faktiskt att de skulle vara värt det. Får nog bli ett samtal till pappa nu. :)
Puss
