Pärre, stödet i nödet (nöden ja, men om jag inte skrivet nödet så rimmar det ju inte...)

I telefon med Pärre igår på vägen till skolan:

Jag:
Alltså, jag vill verkligen inte gå till skolan! Jag blir illamående, alla hatar mig!!! *tårar i ögonen*
Pärre: Emelie, försök se det realistiskt nu, det finns folk där som inte känner dig och dom kan inte hata dig än...
Jag: ... Tack för stödet...?
Pärre: Förlåt!!! På riktigt, de där kom ut jättedumt, jag menade såklart inte riktigt så som jag sa. Jag menade ju bara att du inte får tro att alla hatar dig alls. Så illa är det inte.
Jag: Det är lugnt, det kommer bli ett bra blogginlägg.

Kommentarer

Skicka ditt meddelande här:

Ditt namn:
Spara uppgifter?

Din E-postadress: (publiceras ej)

Din Bloggadress:

Ditt meddelande:

Trackback
RSS 2.0