Tankar som fyller mitt huvud, såhär om natten.
Vaknade för någon timma sedan och har gått igenom alla bloggar jag brukar läsa, det är dåligt med uppdatering nattetid så jag söker mig vidare till fler och försöker hitta nya favoriter, älskar att läsa om andra människors liv.
Kommer in på modebloggar. Hatar mode, men älskar glamouren, älskar tanken på att springa runt i högklackat en vanlig tisdag. Älskar tanken på att köpa en päls och kunna bära upp den. Älskar smala modellben, lår som inte går ihop, en midja som kan utan synas utan att visa valkar och för feta kärlekshandtag. Avskyr det okvinnliga i att vara så smal att bröst och rumpa försvinner. Avskyr längden, hade aldrig velat vara över 1.70. Avskyr korta pojkfrisyrer och modeller som ser ut som barn.
Den typen av mode ger jag inte mycket för.
Men bloggerskorna som skriver om mode, många är så extremt vackra. Jag blir illamående av avundsjuka. Hur lycklig jag än må vara och hur mycket bekräftelse jag än får så blir jag så galet avundsjuk.
De visar upp sin lilla perfekta värld, de går på event, dricker drinkar, får kläder, smink och alla möjliga saker hemskickade. De lägger upp bilder på fantastisk mat och champagneflaskor. Och så säljer de ut kläder i xxs på sina bloppisar, för de kläderna är "waaaay too big". Hur lyckas de? är min enda tanke. Vilka bantningspiller går de på, vilken PT har de och hur många gånger måste de kräkas varje dag? Äter de ens till vardags? Kan inte någon bara berätta deras knep så ska jag med glädje ge det ett försök!
Nej, så viktigt är det inte att vara smal och min önskan är inte att väga 43 kilo. Men om man inte blir lycklig av att vara nöjd med sig själv så vet jag inte vad man blir nöjd av.
Så vad har jag lärt mig här inatt - sluta läsa modebloggar och håll dig till humorbloggare, karriärsbloggar, fjortisbloggar och skvallerbloggar.
Modebloggar är helt enkelt över/under min nivå.
Kommer in på modebloggar. Hatar mode, men älskar glamouren, älskar tanken på att springa runt i högklackat en vanlig tisdag. Älskar tanken på att köpa en päls och kunna bära upp den. Älskar smala modellben, lår som inte går ihop, en midja som kan utan synas utan att visa valkar och för feta kärlekshandtag. Avskyr det okvinnliga i att vara så smal att bröst och rumpa försvinner. Avskyr längden, hade aldrig velat vara över 1.70. Avskyr korta pojkfrisyrer och modeller som ser ut som barn.
Den typen av mode ger jag inte mycket för.
Men bloggerskorna som skriver om mode, många är så extremt vackra. Jag blir illamående av avundsjuka. Hur lycklig jag än må vara och hur mycket bekräftelse jag än får så blir jag så galet avundsjuk.
De visar upp sin lilla perfekta värld, de går på event, dricker drinkar, får kläder, smink och alla möjliga saker hemskickade. De lägger upp bilder på fantastisk mat och champagneflaskor. Och så säljer de ut kläder i xxs på sina bloppisar, för de kläderna är "waaaay too big". Hur lyckas de? är min enda tanke. Vilka bantningspiller går de på, vilken PT har de och hur många gånger måste de kräkas varje dag? Äter de ens till vardags? Kan inte någon bara berätta deras knep så ska jag med glädje ge det ett försök!
Nej, så viktigt är det inte att vara smal och min önskan är inte att väga 43 kilo. Men om man inte blir lycklig av att vara nöjd med sig själv så vet jag inte vad man blir nöjd av.
Så vad har jag lärt mig här inatt - sluta läsa modebloggar och håll dig till humorbloggare, karriärsbloggar, fjortisbloggar och skvallerbloggar.
Modebloggar är helt enkelt över/under min nivå.
Kommentarer
Trackback
