Söndag.
Jag vaknade upp för någon timma sedan, kom hem vid femtiden inatt från kåren. Jag är ganska hungrig och väldigt trött. De är nog därför som jag inte riktigt pallar med den här dagen.
Igår betalade jag räkningar. Jag har hundrafyrtio kronor att leva på den här månaden. Det är inte värt ett skit alltså. Jag kommer inte kunna köpa mat. Inte röka. Jag kommer inte kunna tvätta för jag har slut på tvättmedel. Helt seriöst så suger livet verkligen just nu. Imorgon ska jag börja banta har jag lovat mig själv, på riktigt. Det är snart (april) Herrmiddag och då tänker jag inte ha ett uns fett på kroppen. Det kommer jag säkert ha, men jag vill inte. Iallafall, därför tänkte jag gå ner och köpa godis nu, för att liksom känna att de här är sista gången på sinnessjukt länge som jag får ära godis!! Och vad händer?! Jag har inte råd! Jag har inte råd till en enda fucking fjuttig godisbit.
Jag tycker så himla synd om mig själv, fast det borde jag egentligen inte göra - de här är ju livet med att vara student. Man ska vara helt fucking pank liksom. Men det är så elakt ändå. Vi lånar ju ändå de här pengarna! De är ett LÅN vi tar för att kunna leva och inte ens om vi snålar har vi råd. Varför inte låta oss låna mer pengar?
Jag vet, nu tänker ni att jag borde jobba och sådär, det skulle jag hinna och det skulle vara värt det. Det är bara det att jag kan inte lägga in mig på ett rullande schema på jobbet, de skulle störa skolarbetet och andra viktiga aktiviteter också. Dessutom, när jag väl bokar pass så blir jag avbokad ifrån dem. Vad ska jag göra då liksom?!
Så, nu har ni fått höra "morgonens" klagan ifrån en liten brud som är fruktansvärt ledsen och deprimerad idag. Dessutom ska jag sälja bilen. Shit. Nu rinner tårarna.
Igår betalade jag räkningar. Jag har hundrafyrtio kronor att leva på den här månaden. Det är inte värt ett skit alltså. Jag kommer inte kunna köpa mat. Inte röka. Jag kommer inte kunna tvätta för jag har slut på tvättmedel. Helt seriöst så suger livet verkligen just nu. Imorgon ska jag börja banta har jag lovat mig själv, på riktigt. Det är snart (april) Herrmiddag och då tänker jag inte ha ett uns fett på kroppen. Det kommer jag säkert ha, men jag vill inte. Iallafall, därför tänkte jag gå ner och köpa godis nu, för att liksom känna att de här är sista gången på sinnessjukt länge som jag får ära godis!! Och vad händer?! Jag har inte råd! Jag har inte råd till en enda fucking fjuttig godisbit.
Jag tycker så himla synd om mig själv, fast det borde jag egentligen inte göra - de här är ju livet med att vara student. Man ska vara helt fucking pank liksom. Men det är så elakt ändå. Vi lånar ju ändå de här pengarna! De är ett LÅN vi tar för att kunna leva och inte ens om vi snålar har vi råd. Varför inte låta oss låna mer pengar?
Jag vet, nu tänker ni att jag borde jobba och sådär, det skulle jag hinna och det skulle vara värt det. Det är bara det att jag kan inte lägga in mig på ett rullande schema på jobbet, de skulle störa skolarbetet och andra viktiga aktiviteter också. Dessutom, när jag väl bokar pass så blir jag avbokad ifrån dem. Vad ska jag göra då liksom?!
Så, nu har ni fått höra "morgonens" klagan ifrån en liten brud som är fruktansvärt ledsen och deprimerad idag. Dessutom ska jag sälja bilen. Shit. Nu rinner tårarna.
Kommentarer
Trackback
