EMELIE

Mitt psyke är det värsta som finns just nu. Jag är inne på fjärde filmen, Pärre har sovit sedan tio eller något. Jag kan inte. Jag tycker det är skitjobbigt de här, jag ligger bara och tänker medan tunga tårar rullar ner för kinderna. Jag saknar honom så otroligt mycket, saknar allt vi hade. Allt jag förstörde.
Nu är jag knappt rädd längre. Fast jag har ju storbilds-tvn på och Pärre i rummet brevid så det är inte så konstigt. Två gånger har jag vart uppe och kollat så att det är låst. Så nu är jag knappt rädd alls. Bara ledsen. Och saknar. Honom. Älskade, underbara människa.