Igår.
Oj. Vilken kväll igår. Jag vet inte vart jag ska börja. Eller jo, konstituerande mötet på kåren. Jag blev slavdrivare, superlycklig för det. Det ska bli kul, tycker jag... Stack ut och käkade langos efteråt, första gången jag åt det och det var asgott!!
Efter det, en jättetrevlig förfest hos Alexandra. Höll på att däcka ett par gånger, men de fick bra ändå tillslut. Sedan såg vi Maggio. Oj, herregud vad underbart. Så underbart vackert var det. När hon sjöng "Snälla bli min igen" höll jag på att dö. Jag grät och grät och grät. Kunde inte sluta. Egentligen var jag rätt förberedd på att det skulle bli så, men blev ändå chockad när attacken satte igång. Iallafall, det var vackert.
Vi drog oss in mot stan igen, mötte upp resten av gänget och stod i kön till Butlers öltält innan jag och Sara sprang iväg och kissade och när vi kom tillbaka var de andra inne. Så vi sket i det. Velade runt på stan, innan vi kom på att BS är nog bäst. Jag har ju vart där innan ett par gånger, men shiiiiiiet va knepigt folk de va igår, såå illa har de inte varit innan. Svartmålade människor, i långa svarta kappor, trasiga jeans och nitar. Och långt hår. Överallt. Jag kan lova er att jag var den enda med rosa på mig därinne... Men. Det var rätt skoj. Även om jag kände mig rätt mesig när jag va där.
Efteråt blev det efterfest. Det var de dummaste jag har gjort ever, att gå dit typ. Eftersom jag så vackert har diktat ihop ett inlägg inatt på fyllan här under och redan har "tillräckligt" många läsare för att de ska kunna skvallras om det, så orkar jag inte bry mig om att plocka bort det. Iallafall. Vi gick hem till Jonas, allt var lugnt. Svante visste att vi skulle komma, vi hade smsat en del under kvällen. Han hejade inte när jag kom så jag pratade med Jonas ett tag, tills han säger att "du är en jättebra tjej, Emelie. Du kommer också hitta någon, någon som gillar otrogna tjejer..." Vi satt i fönstret då. Det enda jag ville var att hoppa rakt ner. Gick bort till Sara som stod med Svante, sa att jag tänkte gå hem. Jag fortsatte prata ensam med Svante, skojade och sa att de va ju dåligt att inte komma på mötet tidigare under dagen. Han var hemma hos Hanna och käkade korv stroganoff, så han hade inte tid, sa han. Jag vände mig bara om och gick. Han följde inte efter. När jag stod i hallen hörde jag dem börja disuktera om det var dags att dra sig hemåt, han såg mig när dom pratade om det, jag stod ju bara ett par meter ifrån. Jag sprang ned för trappan och satte mig nästan precis utanför dörren, bara sjönk ihop där och störtlipade. Efter bara några minuter kom dom. Gick rakt förbi. Jag satt helt öppet. När Sara kom ut var det de första hon såg... Han ville bara inte se mig. Jag skickade sms, fattade liksom inte vad som hände: "skriv inte mer", blev svaret så det gjorde jag inte. Jag tog taxin hem och tänkte att nu ger jag upp. Ringde Mjölby, störtlipade. Åh! Tröttsamma, tröttsamma, tragiska tjej. Varför lär jag mig aldrig?
Så, nu vaknade jag upp. Ska nog åka tillbaka till Uddevalla så fort jag kan. Vill ligga där och bara vara ensam. Fast de lär ju ta ett par timmar tills jag är körduglig... Jaja, det var min kväll det. Egentligen var det ju underbar, men när det slutar så, så blir de ju lätt den känslan man har kvar och minns bara det dåliga. Nu ska jag nog somna om, har antagligen alldeles för mycket alkohol i kroppen fortfarande, annars hade jag nog inte skrivit ut allt. Men jag tvungen att få ut det. Explodera.
Mitt hjärta blöder.
Efter det, en jättetrevlig förfest hos Alexandra. Höll på att däcka ett par gånger, men de fick bra ändå tillslut. Sedan såg vi Maggio. Oj, herregud vad underbart. Så underbart vackert var det. När hon sjöng "Snälla bli min igen" höll jag på att dö. Jag grät och grät och grät. Kunde inte sluta. Egentligen var jag rätt förberedd på att det skulle bli så, men blev ändå chockad när attacken satte igång. Iallafall, det var vackert.
Vi drog oss in mot stan igen, mötte upp resten av gänget och stod i kön till Butlers öltält innan jag och Sara sprang iväg och kissade och när vi kom tillbaka var de andra inne. Så vi sket i det. Velade runt på stan, innan vi kom på att BS är nog bäst. Jag har ju vart där innan ett par gånger, men shiiiiiiet va knepigt folk de va igår, såå illa har de inte varit innan. Svartmålade människor, i långa svarta kappor, trasiga jeans och nitar. Och långt hår. Överallt. Jag kan lova er att jag var den enda med rosa på mig därinne... Men. Det var rätt skoj. Även om jag kände mig rätt mesig när jag va där.
Efteråt blev det efterfest. Det var de dummaste jag har gjort ever, att gå dit typ. Eftersom jag så vackert har diktat ihop ett inlägg inatt på fyllan här under och redan har "tillräckligt" många läsare för att de ska kunna skvallras om det, så orkar jag inte bry mig om att plocka bort det. Iallafall. Vi gick hem till Jonas, allt var lugnt. Svante visste att vi skulle komma, vi hade smsat en del under kvällen. Han hejade inte när jag kom så jag pratade med Jonas ett tag, tills han säger att "du är en jättebra tjej, Emelie. Du kommer också hitta någon, någon som gillar otrogna tjejer..." Vi satt i fönstret då. Det enda jag ville var att hoppa rakt ner. Gick bort till Sara som stod med Svante, sa att jag tänkte gå hem. Jag fortsatte prata ensam med Svante, skojade och sa att de va ju dåligt att inte komma på mötet tidigare under dagen. Han var hemma hos Hanna och käkade korv stroganoff, så han hade inte tid, sa han. Jag vände mig bara om och gick. Han följde inte efter. När jag stod i hallen hörde jag dem börja disuktera om det var dags att dra sig hemåt, han såg mig när dom pratade om det, jag stod ju bara ett par meter ifrån. Jag sprang ned för trappan och satte mig nästan precis utanför dörren, bara sjönk ihop där och störtlipade. Efter bara några minuter kom dom. Gick rakt förbi. Jag satt helt öppet. När Sara kom ut var det de första hon såg... Han ville bara inte se mig. Jag skickade sms, fattade liksom inte vad som hände: "skriv inte mer", blev svaret så det gjorde jag inte. Jag tog taxin hem och tänkte att nu ger jag upp. Ringde Mjölby, störtlipade. Åh! Tröttsamma, tröttsamma, tragiska tjej. Varför lär jag mig aldrig?
Så, nu vaknade jag upp. Ska nog åka tillbaka till Uddevalla så fort jag kan. Vill ligga där och bara vara ensam. Fast de lär ju ta ett par timmar tills jag är körduglig... Jaja, det var min kväll det. Egentligen var det ju underbar, men när det slutar så, så blir de ju lätt den känslan man har kvar och minns bara det dåliga. Nu ska jag nog somna om, har antagligen alldeles för mycket alkohol i kroppen fortfarande, annars hade jag nog inte skrivit ut allt. Men jag tvungen att få ut det. Explodera.
Mitt hjärta blöder.
Kommentarer
Trackback
