Inte ok
Jag måste skriva av mig angående en sak....
Den här vidriga vikthysterin - tyyyyst, jag vet att jag är totalt inne i den själv - men visst är det tragiskt? Sedan flera månader tillbaka har jag testat massvis med olika bantningskurer för att komma i form, det var Nutrilett, LCHF, kaffe-cigg-metoden, Cambridge och räkna kalorier och tusen andra småsaker som ska hjälpa; så som äppelcidervinäger och grejer. Jag har varit på väg flera gånger att beställa hem bantingspiller från olagliga sidor på nätet, men ångrat mig varje gång, för jag vet att jag skulle åka fast.
Varje gång jag äter mår jag dåligt, varje morgon jag vaknar i "tid" för att promenera ut till jobbet och inte gör det somnar jag om med tårarna rinnande ner för mina kinder. Seriöst, jag lovar, det är helt sant.
.
När Egoina för några veckor sedan fick ett mail från en av sina läsare att hennes lår gick ihop och hon visste inte vad hon skulle göra för hon mådde så dåligt över det, startade Egoina en "lår-kampanj" där läsare fick skicka in bilder på sina lår för att visa att ALLA LÅR, vare sig de nuddar varandra eller inte, ÄR SNYGGA! Egoina själv är inte den smalaste på jorden, utan har tvärtom en väldigt skön inställning till mat, och har en jättefin kropp - egentligen, bara det att den inte duger för oss som är inne i vikthetsen. Och Egoina hjälpte massvis med brudar runtom i Sverige att må bättre. Men jag fick en störd ångest, mina lår går ju ihop!
Jag var tillsammans med Svante vid den här tidpunkten och berättade för honom och han visade stolt upp att hans lår inte gick ihop. Ingen konstigt med det alls, han är smal och jag tycker hans kropp är underbar och jag tycker att han borde vara stolt över den. Men min ångest blev iallafall bara ännu värre då. Jag började på Cambridge direkt efter det. Jag pallade inte trycket så jag la av efter mindre än två veckor. Det står fortfarande en veckas Cambridgepåsar uppe på mitt köksskåp som ger mig ångest varje gång jag går in i köket.
.
Sedan dess har jag mått ännu sämre, en av de sakerna jag lägger mest energi på är hur jag ska gå ner så mycket som möjligt i vikt. Jag fattar själv att jag borde träna, men jag tycker det är fruktansvärt tråkigt och jag kommer liksom inte igång med det. Så istället börjar jag med alla konstiga dieter, och slutar egentligen innan alla resultat kommer.
Det är många som skriver om Egoinas kampanj, många artiklar säger ju att det är "ute" att vara size 0 och att det är snyggt att vara kurvig och under en kort stund känner jag att "yes, nu är jag faktiskt nöjd med migsjälv", men sedan kommer den där ångesten tillbaka. Jag var inne på Bachelorette-Fridas blogg tidigare ikväll och där skrev hon om hur man ska träna under semestern för att man med gott samvete ska kunna ta den där bullen eller glaset vin på kvällen. Jag ville bara slänga mig på toaletten och kräkas upp den där cheeseburgaren jag åt till middag idag. Och de fyra nuggetsen till lunch ska vi inte prata om!
Vad är det värsta som kan hända om vi skulle gå upp ett kilo eller två? Att byxorna sitter lite tajtare eller att vågen visar mer? VAD SPELAR DET FÖR ROLL EGENTLIGEN? Så tänker jag, men sedan mår jag ändå så stört dåligt. Det är mitt i sommaren, vi ska unna oss saker, en glass i solen eller en öl på en uteservering mitt i veckan - och så blir vi matade med att man måste vara värd det.
Missförstå mig inte nu, jag är helt för träning för att man ska må bra, självklart finns det ingenting negativt med att träna måttliga mängder. Men att man måste gå ut och springa i två timmar för att med gott samvete sätta sig och käka en bulle på semestern? Är det så vi ska leva? Jag får ont i magen.
.
Jag har inget bra svar och vill egentligen inte komma någonstans med de här tankarna. Jag faller som tusan för "grupptryck" och "idealet" just nu. Jag vill vara lika snygg som "alla" andra, inte för att jag egentligen är missnöjd med mig själv (för det är jag egentligen inte, jag tycker att jag är ganska fin rätt så ofta), utan för att jag BORDE VARA missnöjd med mig själv. Så är det nog. Äh, flummigt inlägg, det här. Jag önskar att man i framtiden antingen ändrar idealen, (det borde vara olagligt att pressa människor till att vara skitsmala) eller så får nån uppfinna något slags piller som gör att man kan ändra utseende till precis det man vill.
.
Ja, nu har jag fått ur mig det värsta iallafall.
Nu ska jag göra mina 150 situps för att få slankare mage och 80 utfall för att få bättre spänst i mina lår och rumpa. Sedan ska jag smörja in mig med brun-utan-sol, när man är brun ser man ju smalare ut liksom.
Åh, vad arg jag blir på mig själv för att jag är så svag.
Kommentarer
Postat av: Kattis
Borde vara missnöjd.... det dummaste jag läst! Du borde vara nöjd, inte bara för att du är otroligt vacker utan också för att du har en fin personlighet och är rolig att umgås med (ok så jag känner dig inte, men jag litar på Björns ord).
Jag tycker verkligen du ska jobba på att få bort tankarna på att du borde vara missnöjd. Det borde du inte alls. Du borde må bra i din kropp och i dig själv - hur du än ser ut. Du ÄR fin, jättefin, men det borde inte ens spela någon roll.
Träna och äta rätt är väl aldrig fel (mvh hon som väger typ ett ton) men mer för hälsans skull. Att svälta sig är inte hälsosamt på något plan och man blir bara fulare. Smal, absolut men också blek & glåmig. Trött. Ledsen. (jag har också svält mig, för ett gäng år sedan.. innan jag blev tjock)
Jag blir uppriktigt ledsen när jag läser vilken press du sätter på dig själv med promenaderna till jobbet, och ångesten över att du äter. Man måste äta.
Trackback
