Älta
Jag var hemma hos Pärre en liten stund ikväll. Min vän som var här tidigare åkte hem och jag blev ensam kvar. Andades ut lite, jag har ett behov av att vara själv då och då, och trivs väldigt bra med det. Självvald ensamhet är det allra bästa som finns!
Iallafall, egentligen skulle jag sovit hos Pärre, men vid tio bestämde jag mig för att gå hem iallafall. Gick genom stan med musik i öronen. Jag har en lista på Spotify där jag har samlat svensk musik, älskar svenskt över huvudtaget, film, musik, böcker whatever. Allt är bättre svenskt, det ger en chans att verkligen fundera över texterna och förstå och sätta sig in i. Det kan ju bero på att jag suger röv på engelska, inte för att jag egentligen har svårt för det, utan för att jag är bekväm och typ valt att inte lära mig bättre. Sedan så känns allt svenskt mycket allvarligare också - i love you och jag älskar dig kan inte jämföras, så mycket vackrare och seriösare låter "jag älskar dig".
Så, i min Spotify-svensk-lista finns alla härliga låtar som jag älskar. Det mesta är lugna, vackra låtar; Kent, Melissa Horn, Lars Winnerbäck och Veronica Maggio. Jag känner igen mig i varenda låt, ältar texterna fram och tillbaka. Låter sångerna välja hur jag ska göra; ska jag stanna eller gå, chansa och vara beredd att förlora och eventuellt behöva gråta en flod igen. Och gå upp ytterligare åttioelva kilo till. Eller ska jag strunta i alltihop och gå vidare. Låten som spelas får välja åt mig.
Jag bestämde mig för att den sista låten som spelades när jag går in genom min port ska avgöra hur jag ska göra. Jag hade gått runt i halva stan i en och en halv timma då. Gata upp och gata ner, fram och tillbaka mellan husen. Över den upplysta bron som går över ån som rinner genom hela stan. Stannade där lite och lät tårarna rinna och kände mig som om jag var med i en film för några sekunder. Sen spelades en mer glad låt och då slutade tårarna rinna och jag ökade tempot och powerwalkade lite istället och allt var på topp och jag var lycklig. Så påverkad blev jag av musiken som spelades. Haha.
Nu när ni ändå läst min milslånga text vill ni säkert veta vilken låt som spelades då jag gick in genom porten? Låten som bestämde mitt öde, som fick välja hur jag ska göra i mitt nuvarande kärleksproblem.
Melissa Horns "Jag kan inte skilja på". Score. Perfekt, den bestämmer ju exakt hur man ska göra. ;)
För er stackare som inte vet hur texten går så går refrängen såhär:
"Jag kan inte skilja på om jag vill vinna dig
jag kan inte skilja på om jag vill va med dig
jag kan inte skilja på om jag vill bli av med dig
jag kan inte skilja på om jag vill skada dig
men du om nån borde förstå
att man inte gör såhär mot mig"
Så, ni förstår att den inte gav mig supermycket vägledande precis. Haha. Men faktiskt (inte för att du läser, men ändå) DU om nån borde förstå att man inte gör såhär mot mig.
Nu ska jag sova, imorgon väntar en lång dag av plugg.
Puss
