Oj, vad jag spårade iväg...
Igår kväll tittade vi på Friends with benefits. Jag har velat se den "jättelänge" och nu var han söt och laddade ner den så vi kunde se den. Lite knepig stämning kanske, vi har mest kollat på tragiska filmer eller slagsmålsfilmer innan och att ligga och kolla på en "i-love-you"-film kändes väl lite...knas. Typ. Jag kände så iallafall. Speciellt när jag suckar och drömmer mig bort vid romantiken, planerar hur min man ska fria till mig (jag har ett rad olika versioner på hur det ska gå till), och fnyser när killen säger något klumpigt (min tanke: "typiskt killar - ALLA killar är sånna" och Andreas var på killens sida - vilket bara bekräftade min alla-killar-är-svin-tanke.) Iallafall!' Jag gillar filmen, det är ju en supertjejfilm (omg - så får man väl inte säga längre, genussnacket på alla bloggar stiger mig åt huvudet, men nu skriver jag TJEJFILM ändå!) och jag löööv tjejfilmer.
Men iallafall, vänner med fördelar, det funkar inte. Det kommer aldrig funka! Jag har så otroligt svårt att förstå hur det går ihop att ligga utan känslor. Okej, man kan göra det med ett ex, men då har man HAFT känslor och dom kan antagligen komma tillbaka. Okej, ett onenightstand (ser att det inte ska skrivas i ett ord men orkar inte ändra) funkar utan feelings, för det är EN gång. En endaste och man känner oftast inte människan innan och är inte direkt intresserad av att lära känna den efter. Men att gå in i ett förhållande grundat på sex. Det är dömt att misslyckas. Den ena parten, minst, kommer att få känslor och det kommer sluta, om inte lyckligt (jag är liiite positiv just nu) så i katastrof.
Jag vet, jag har vart med om det flera gånger, både bland mig och bland mina vänner. Det kommer inte funka.
Så nu undrar jag hur alla idioter tänker som går in i ett sånt här förhållande! Vill dom bli sårade? Tror vi tjejer att vi kommer kunna förändra killen och står där och väntar på honom? (om det nu är tjejen som fått känslor först). Allvarligt, vill man vara med någon, ligga med den personen, spendera massvis av veckans timmar tillsammans utan att få något känslomässigt gensvar? Vill man känna hur det pirrar i magen, hur man ligger och fnissar, hur man verkligen inte kan sluta le och känslan som sprider sig i kroppen när man ligger där i hans armar bara skriker "jag är lycklig!!!". Vill man känna så när han inte känner så? Hur länge ska man gå och hoppas? Ska man lämna förhållandet bara, trots att det gör en så extremt lycklig då och då, men ändå inte ger en allt man vill ha? Är det värt att vänta på? Finns det ingen statistik på hur många förhållanden som börjar med ett kk-förhållande?
Jag gled nog lite ifrån ämnet, hade tänkt göra en liten recension av filmen, men jag brann visst vidare.. ;) Haha! Iallafall, svara gärna på frågorna. Dom är minst sagt aktuella just nu och jag behöver alla svar jag kan få. Men ni är ju så värdelösa på kommentera så ni orkar la inte idag heller. Men om ni vill så får ni gärna. Just so u know.
Snälla...!
Men iallafall, vänner med fördelar, det funkar inte. Det kommer aldrig funka! Jag har så otroligt svårt att förstå hur det går ihop att ligga utan känslor. Okej, man kan göra det med ett ex, men då har man HAFT känslor och dom kan antagligen komma tillbaka. Okej, ett onenightstand (ser att det inte ska skrivas i ett ord men orkar inte ändra) funkar utan feelings, för det är EN gång. En endaste och man känner oftast inte människan innan och är inte direkt intresserad av att lära känna den efter. Men att gå in i ett förhållande grundat på sex. Det är dömt att misslyckas. Den ena parten, minst, kommer att få känslor och det kommer sluta, om inte lyckligt (jag är liiite positiv just nu) så i katastrof.
Jag vet, jag har vart med om det flera gånger, både bland mig och bland mina vänner. Det kommer inte funka.
Så nu undrar jag hur alla idioter tänker som går in i ett sånt här förhållande! Vill dom bli sårade? Tror vi tjejer att vi kommer kunna förändra killen och står där och väntar på honom? (om det nu är tjejen som fått känslor först). Allvarligt, vill man vara med någon, ligga med den personen, spendera massvis av veckans timmar tillsammans utan att få något känslomässigt gensvar? Vill man känna hur det pirrar i magen, hur man ligger och fnissar, hur man verkligen inte kan sluta le och känslan som sprider sig i kroppen när man ligger där i hans armar bara skriker "jag är lycklig!!!". Vill man känna så när han inte känner så? Hur länge ska man gå och hoppas? Ska man lämna förhållandet bara, trots att det gör en så extremt lycklig då och då, men ändå inte ger en allt man vill ha? Är det värt att vänta på? Finns det ingen statistik på hur många förhållanden som börjar med ett kk-förhållande?
Jag gled nog lite ifrån ämnet, hade tänkt göra en liten recension av filmen, men jag brann visst vidare.. ;) Haha! Iallafall, svara gärna på frågorna. Dom är minst sagt aktuella just nu och jag behöver alla svar jag kan få. Men ni är ju så värdelösa på kommentera så ni orkar la inte idag heller. Men om ni vill så får ni gärna. Just so u know.
Snälla...!
Kommentarer
Postat av: montäba
Asså, Aj löööv din blogg. Det här inlägget var så himla vettigt. Jag har varit mitt i det där och är fortfarande delvis mitt i det. Känns helt omöjligt att.ta sig ur det fast det bara är att resa sig, gå hem och böla röven av sig. Antar att man någonstans har ett hopp utav bara helvetet och är allmänt super känslomässogt självdestruktiv. Anywhoo, din blogg är bäst!
Trackback
