Satt mig själv i skiten.

I söndags när jag var hemma hos min familj klagade jag en hel del på mina syskon. Dom har nämligen varit ensamma i helgen för Mammi och Pappi har vart på en liten weekend. När jag kom hem hade kattkräket kräkts och bajsat inne och det fullkomligt stank där olyckorna inträffat. Naturligtvis var dörrarna stängda till dessa rum - ingen vill ju plocka upp skiten. Så jag gjorde det.
Sen när föräldrarna kom hem tänkte jag att "nu ska jag minsann sätta dit de små asen som struntat i städningen!" och skällde på dem framför mamma. "Ni klarar ju inte av att bo själva!!" utbrast jag och min mamma brast i skratt och tittade på mig med en blick som sa "aaaaamen duuuråååå!".
Jag blev naturligtvis sur och gick därifrån.

Igår när jag kom hem flinade jag lite för mig själv. Förra veckan tvättade jag ju - duktig tjej - det är ju bara det att tvätten inte riktigt hann torka och jag fick slänga ut all tvätt på hallgolvet. Sen låg den där en vecka. Och ligger kvar ännu. När jag kom in i mitt sovrum hittade jag en tallrik i sängen och en brevid. Jag var ju sjuk senast jag var här så fine. Men det kan hända att det ser ut så i vanliga fall också.
Så härmed vill jag be mina syskon om ursäkt. Jag klarar nog inte heller att bo själv. Eller iallafall inte att hålla ordning. Och hade jag haft en enda dörr i min lägenhet (förutom ytterdörren och toalettdörren, som jag faktiskt har) så hade jag slängt in whatever där och stängt om mig. Även bajs för att slippa plocka undan säkert. Vi är lika kassa allihop. Skillnaden är väl bara att jag bott hemifrån i tre år...

Jag hatar när jag sätter dit mig själv.

Kommentarer

Skicka ditt meddelande här:

Ditt namn:
Spara uppgifter?

Din E-postadress: (publiceras ej)

Din Bloggadress:

Ditt meddelande:

Trackback
RSS 2.0