Det var bara en dröm.
Usch. Har sjuka mardrömmar nu för tiden, eller den här var iofs rätt lätt att tyda:
Det blir en rättegång och jag är den som anmält. Rättegången hålls utomhus och jag är berusad under förhöret, men ingen bryr sig. En fd (?) vän är den åtalade och jag får honom fälld för...jag minns inte, kanske att han drogat mig. Han var skyldig iallafall. En annan vän går förbi under rättegången och berättar hur dålig jag är på allting. Jag borde förändra mig, enligt honom. Ångest, ångest, ångest.
Då domen går i kraft sitter hela gänget (ca 30 pers) och dömer ut mig. De slår och hotar att mörda mig. Jag flyr i panik över Drottningtorget och rymmer in på en fik, där jag sedan blir misshandlad igen. Folk skriker att jag är dålig på att hålla hemligheter, att mitt rykte är kaos, att jag är en hora, m.m. Vännen jag fått fälld våldtar mig på en toalett och sliter ur min navelpiercing. Jag skriker och gråter. Vännen som tycker jag borde ändra mig, skrattar åt mig. Jag försöker slita mig loss, springer mot kanalen för att dränka mig. Nu skrattar hela gänget igen.
Sedan ringde Angelica nu mitt i drömmen och väckte mig. Bästa nattsamtalet jag blivit väckt av någonsin typ. Men jag är så rädd för att somna om, vill inte drömma mer. Hatar att drömma mardrömmar.
Jag tänker inte drömma mer om jag så ska vara vaken resten av natten!
Puss
