Kaos
Så, nu är världen uppochner igen. Jag avskyr Uddevalla, hela livet här. Och maktlösheten av att vara långt bort från där jag vill vara. Och nu menar jag inte bara geografiskt, utan jag är långt ifrån där jag vill vara. Alltså, det kan låta som ett litet "lyxproblem" eller vad man nu säger, men jag menar allvar. Jag har gått ner mig totalt. Jag har gråtit i princip hela morgonen och halva natten. Jag vill bara bort härifrån. Det spelar ingen roll om jag hamnar i Jönköping eller Trysil just nu. Bara jag kommer härifrån. Den mysiga lägenheten som jag kom hem till sent igår kväll och känslan av att lägga sig i min egen säng är som bortblåst. Jag står inte ut. Klättrar på väggarna och känner mig mer eller mindre efterbliven. Jag måste bort. Jag kan inte vara här. Det går inte. Jag kan inte befinna mig på ett ställe där det inte finns någonting som gör mig glad. Jag saknar vänner här som får mig att le (överreagera inte Janet, men det finns vääääldigt få här, förutom du), jag saknar saker att göra, ett jobb som för mig känns betydelsefullt. Jag måste bort. Och det går inte förrän om ett halvår. Shit. Jag vet inte vad jag ska göra.
