Rosor är röda, violer är blå. Kroppen den smärtar, men jag älskar dig ändå.
Fina pluttarna mina, min kropp gör så ont, så ont. Halva jag är täckt med blåmärken och det är med tungt hjärta jag skriver det här. Alex misshandlar mig. Jag har inte velat skriva någonting om det tidigare, men nu när jag är helt sönderslagen kan jag inte låta bli att hänga ut honom... HAHHAHAHAH! Jag skojar bara. Så här ligger det till: igår när jag kom hem från Akademien vid halv tolv/tolv så hade jag glömt nycklarna i fel väska så jag kom inte in i lägenheten. Som tur är bor mina killar på nedersta våningen och jag gav mig alltså på att försöka komma in genom fönstret. Bör tilläggas att jag alltså kan gå rak under de här fönstren, så jag GISSAR att dom har en höjd på ungefär 170-180 cm över marken. Jag klättrar upp på ett cykelställ och börjar hoppa. Aj! Där hoppade jag rakt in med magen i fönsterkarmen. Nästa hopp. Aaaaj! Där åkte ena armen in i sidan på fönstret. Hopp hopp hopp. Blåmärken, svullnader och "brännskador". Klättrar upp på en cykel för att komma högre upp. Aj. Cykeln rullar iväg och jag ramlar i backen.... Blåmärken, Tjohoo!! Idag blir det iallafall inget party, jag ska ha vilodag med tjejerna. Imorgon åker vi tillbaka till helvetet. Det ska bli kul. Not.
