Den känsliga delen av mig
Ibland så här på kvällarna får jag en klump i magen. Jag vet ju att ingenting är förevigt, det lär vi oss alla tidigt. Vi är lyckliga, vi har våra sorger, våra hemligheter och brister. Ibland lever vi länge med ett leende på läpparna och ibland tynger sorgen oss så länge att vi inte ser någon ände på vårt mörker.
Jag lever i en lyckobubbla nu. En bubbla som är lika skör som en såpbubbla och som när som helst kan gå i kras. Och jag är så rädd, så rädd, att det ska ta slut. En dag kanske jag vaknar upp med tårar i ögonen och har sett slutet på lyckan. Jag är tacksam varje morgon jag vaknar och har mina kärlekar kvar i mitt liv.
Vänner kommer och går, eller hur? Vi har inte samma umgängeskrets som för några år sedan. Vi hamnar i olika stadier i livet, våra medmänniskor anpassar sig inte efter den vi är idag. Vi byter ut dem. Många iallafall. Inte alla.
Jag vill inte byta vänner mer. Jag vill inte se fler vänner försvinna ur mitt liv. Jag vill inye möta min gamla vän på gatan, säga hej och kallprata i en minut för att sedan inte veta om man någonsin ska mötas igen. Jag vill ha fler vänner, nya vänner - men aldrig byta ut de jag har nu.
Kärleken min är ännu värre. Min älskade, fantastiska pojkvän som jag tycker är underbar på så många sätt. Att förlora honom vore något av det mest tragiska som kan hända nu. Varje dag är jag orolig att han ska lämna mig, att han ska tröttna på mig, att han ska hitta någon annan eller att han helt enkelt bara ska vakna upp en morgon och har slutat älska mig. Ibland frågar jag honom, halvt på skämt halvt på allvar, om han ska dumpa mig idag. Han skrattar, men blir lite mer irriterad för varje gång jag frågar, och säger att det inte kommer hända idag heller. Men jag är så orolig. Det finns ju så många som lämnat tidigare, som slutat älska och som gått vidare. Jag önskar att vi håller föralltid. Vi. Du och jag.
Och mina vänner. Min familj. Jag vill inte leva utan er. Mitt liv är så vackert nu, jag vet att det inte är hållbart föralltid. Men nu, och länge länge till, vill jag njuta av att ha er vid min sida och jag ska göra allt, som vän/familjemedlem/flickvän för att ni inte ska tröttna på mig.
Det största är kärleken.
Jag älskar er.
Kommentarer
Trackback
