En dusch!
Vet ni vad jag upptäckt? En dusch hjälper mot det mesta. Usch, det tog emot att säga det där. För jag hatar att duscha. Avskyr. Vantrivs i duschen egentligen. Vi snackar fyraårs-nivå när mamman får springa och leta upp ungen och bära in den i duschen. Så mycket hatar jag att duscha. Det är mest ett nödvändigt ont som sker alldeles för sällan. Men jag är inte ohygienisk, nej nej! När jag själv inte kan stå ut med min stinkande odör eller det börjar samla sig så mycket ludd i naveln att det ramlar ut... Då hoppar jag utan protester in i duschen. När flugorna runt en ramlar ner och dör, då brukar jag också skutta in i duschen med ett flin som går från öra till öra. Vem gillar inte att döda flugor liksom...? ;)
Nä, men nu har jag insett det. Jag mådde megailla förut. (Kaffeallergi haha). Satte mig i duschen. Var frisk och helad då jag kom ut. I tisdags och i onsdags höll jag på att dö av mensvärk. Då satt jag i duschen närmare en halvtimma och sprutade strålen rakt på magen. Och det hjälpte. Sjukt obehagligt.
Nästa gång jag är bakis (händer typ aldrig, höhö) ska jag testa en dusch. Och om det funkar då också kommer jag att vara frälst av duschen. Men det tar emot, för jag gillar mina flugor och hårbollar i naveln, trots allt. Men huvudsaken är visst att må bra. Och då måste man tydligen duscha.
