Ett litet inlägg om blod.
Nu ska vi prata om något intressant. Vi ska prata om mens. Denna förbannade blödning som vi stackars kvinnor ska ha cirka tre månader om året.
Jag kan börja med att varna känsliga läsare. Jag tänker ösa ur all min aggression i det här inlägget. För er som inte tycker om att läsa om mens kan gå vidare till nästa inlägg.
Men vi andra fortsätter.
Jag har legat och kräkts idag, vridit mig i smärta och skakat av gråt för att magen gör så ont. Så här är det för oss, eller iallafall för mig, under den där förbannade röda veckan. Jag knarkar Alvedon och allt möjligt spännande för att få smärtan att avta, men det går sådär. Tänk er den värsta smärtan någonsin: någon håller på och styckar dig med en rostig kniv typ. ((Noll erfarenheter av att bli styckad med rostig kniv (eller något annat föremål heller för den delen), men jag kan tänka hur det känns)). Det är samma smärta! Mens och styckning går hand i hand.
Dessutom är det dyrt med tamponger. Och med Alvedon.
Tänk på det era känsliga mansgrisar nästa gång ni klagar på att ni har snuva och feber. Vi kvinnor blir styckade en hel vecka varje månad, jämför inte våra smärtor. Tack.
(Ja. Jag är bitter för att jag inte är man.)
