Drömma får man...
Jag har inte gjort någonting alls på hela dagen, typ. Sovit och försökt komma över ångest, haha. Är såklart lite pigg nu, men även lite småseg av febern som inte släppt idag heller. Jag ligger och kollar på Shall we dance på nian och drömmer mig bort i framtiden förresten, så mysigt! Jag längtar efter framtiden lite, drömmer mig bort några åt framåt. Så mysigt mitt liv ska bli. Jag har alltid dagdrömt mycket, och mycket ändras ju. Ett tag ville jag resa utomlands en del och ett tag ville jag flytta tillbaka till Tjörn och leva mitt liv där.
Så här dagdrömmer jag om mitt liv just nu:
Jönköping, maj 2017.
Jag stressar från jobbet, jag vet om att jag är sen och det stör mig. Alex kommer bli gnällig över att jag är sen igen, jag har lovat att komma hem senast fyra den här fredagen för vi ska på förlovningsdrink hos en av hans vänner senare under kvällen. När man är 28 borde man väl ha lärt sig att passa tiden, muttrar jag för mig själv och hoppar över en vattenpöl i mina svarta pumps och spiller ut några droppar latte från min termo-mugg. Jag kollar så dropparna inte träffat min vita kappa, och jag verkar ha lyckats att inte träffa kappan den här gången. Däremot upptäcker jag en maska på mina strumpbyxor och surar till lite mer. Som tur är kommer bussen där borta och jag är glad att jag lyckats hinna med den. Jag får vänta bredvid en yngre tjej som röker, jag kan inte låta bli att njuta av röklukten och förundras över att jag nu har varit rökfri i fyra år.
Väl på bussen pustar jag ut, jag kommer inte vara mer än fyrtio minuter sen hem och så är det när man är egenföretagare, det är jobb efter kontorstid som gäller och fyrtio minuter är nästan ingenting. Inte om man jämför med hur det var precis efter att jag kom tillbaka till kontoret efter min mammaledighet med Noomi. Min lilla skrutta som redan är ett och ett halvt år gammal, hon är så lyckligt nu när Alex är hemma med henne. Hon är verkligen pappas tjej, precis som jag var när jag var liten. Bussen bromsar in vid min hållplats och jag hoppar av och ler mot vårt fina hus. Det börjar bli sommar och jag tänker att jag måste påminna Alex om att gräset måste börja klippas snart. Sara och hennes man, som bor två hus bort har visst redan klippt sitt gräs första gången. Dom är nyinflyttade och nygifta sedan tre veckor. Deras bröllop var minst lika vackert som mitt och Alexs... Och hennes möhippa som jag och några till av våra vänner ordnade för henne gjorde oss alla helt till sig; en tjejweekend i London.
Jag kliver in genom dörren och stiger in i vår härliga vita hall, det doftar av Alexs fantastiska mat och lillan kommer körande mot min i hennes leksaksbil. Jag hänger av mig kappan, slänger av mig min Odd Molly-kofta och lyfter upp henne, vi kramas och går in i köket där Alex precis ställer fram sista faten med mat på bordet. Han ler och säger att "nu kom du allt bra lagom". Vi pussar varandra och jag är lycklig att jag vi fortfarande är så himla kära i varandra efter fem år.
Ååååååh! Fatta om vi har det såhär om några år. Hahahaha! Man måste ju få drömma.... Stackars Alex... ;)
