EMELIE

Den frågan fick jag av min kille häromdagen. Det var i ett sånt där vackert moment då vi bara låg och kramades och såg in i varandras ögon typ. Jo, men vi har såna scener i vårt förhållande - true. *Varsågoda att bli avundsjuka...*

Iallafall, tillbaka till frågan - varför älskar man någon? Jag vet att jag älskar mamma och pappa för att det är medfött, de vill alltid mitt bästa och de stöttar mig genom hela livet. Det är mer eller mindre lag på att älska sina föräldrar. (Om inte något sorgligt har hänt såklart).
Sara exempelvis, henne älskar jag för att vi har så roligt tillsammans, vi kan prata om allt och vi kan bli arga på varandra. Jag har haft många vänner som inte kan ta konflikter eller som bara skyller ifrån sig eller blir arg tillbaka, och de vännerna har jag sällan kommit långt med. Man måste kunna bråka, eller åtminstone säga vad man tycker!

Så, igen, tillbaka till Alex. Varför är jag kär i honom? Ni vet, man blir sådär ställd när man får den frågan. Man hasplar ur sig "jo, men du är så fin och du gör mig glad och vi har kul ihop och..." Och så svarar han men jag har ju de här problemen typ, och så fortsätter man rabbla massa positiva sidor. Sen så övertalar man sin respektive om att han är den mest perfekta människan på hela jorden och så är det klart.

Men iochmed att jag hade en tre timmar lång tågresa igår så hann jag fundera mer på detta. Jag har kommit fram till varför jag älskar honom nu, varför jag är kär i denne man som klipper håret i pottfrisyr och som är känd för att göra helikoptern...

Jag skulle kunna fortsätta att rabbla en lista precis som jag gjorde häromdagen, men jag har kommit fram till fyra punkter som sammanfattar allt och som verkligen är sanna:
1. För sättet du ser på mig på.
Jag har ärligt talat aldrig träffat en kille som älskar mig och min kropp så mycket som du gör. Att varje morgon få vakna och få en komplimang är helt otroligt. Att springa omkring i halvsmutsigt hår, en vanlig t-shirt och ett par gamla trosor går omöjligt att få till något sexigt i min värld. Men du lyckas tydligen tycka att jag är fin ändå.
2. För att du är knäpp!
Jag behöver inte känna mig dum med dig. Jag vet att du är helt dum i huvudet som klipper av dig håret i pottfrisyr när du är 22 år gammal. Och det får mig att känna mig intelligent. Jag kan göra nästan vilken idiotgrej som helst för jag skulle ändå inte kunna va lika knäpp som du.
3. För att du är intelligent!
Det finns ingen person som jag tidigare kunnat få så smarta tips och kommentarer av. Rättvis och ärlig och säger vad du tycker. Det tycker jag är fint!
4. För den personen som jag blir med dig.
Ja, men ni vet, med vissa personer blir man lite äcklig. Jag har vänner som jag själv känner av att jag blir en sämre person med. Du framhäver mina finare sidor och jag gillar den personen du får mig att bli.

Nu har jag skrivit en hel novell här igen, men jag var tvungen att få ur mig allt. ;) Och för er som fortfarande sitter och är avundsjuka för att vi ligger och stirrar varandra i ögonen, så kan jag berätta att det är ganska obehagligt. Man känner sig fett töntig och sådär, så det är inget att stå efter! ;) Puss och kram på er nu! Nu ska jag till jobbet!

Min fina kille. På den tiden han hade hår.... ;)